– När jag började ettan hade jag ett ljus, men sedan insåg jag att jag inte kunde lära mig allt det jag vill och då slocknande ljuset men nu i den här skolan har det kommit tillbaka, säger Emma Stegerud.

Emma går på Ängkärrskolan som är en resursskola för elever med dyslexi. För många av skolans elever krävs det så stor ansträngning och lång tid att läsa orden att den bildade meningen glöms bort.

Skolan har små klasser, många lärare och lugnt tempo för att eleverna ska ta till sig undervisningen och lära sig att hantera sin funktionsnedsättning.

Den som lever med grav dyslexi upplever världen som väldigt snabb. Man hinner inte med att läsa skyltar på stan eller på film. I tunnelbanan är det svårt att veta vilken hållplats tåget står på och att hinna av i tid.

Emmas skola är en av de resursskolor runt om i Stockholm som plötsligt stod utan pengar till det extra stöd som eleverna anses behöva. Vissa skolor ansåg att de inte kunde ta emot eleverna som inte hade någon skola att gå till efter sommarlovet.

Reaktionerna blev starka och skolborgarrådet Lotta Edholm lovade ”ett omtag” för att se över hur pengarna skulle fördelas, vilket också skedde.

Christer Blomkvist, enhetschef på utbildningsförvaltningen, säger att de allra flesta elever som är inskrivna på resurskolor nu har fått ett tilläggsbelopp.

– Men om man bara har dyslexi och inte har någon ytterligare funktionsnedsättning så tillhör man inte någon av de målgrupper som är berättigade till ett tilläggsbelopp enligt nämndens beslut, säger Christer Blomkvist.

ABC: Om man har grav dyslexi har man inte rätt till tilläggsbelopp då?

– Man har absolut rätt till det stöd som skolan har rätt till. Men sedan om det blir ett tilläggsbelopp eller inte får utbildningsförvaltningens tjänstemän avgöra, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (FP).

Nu har halva höstterminen gått och Emma vet fortfarande inte vad som ska hända med hennes skola.

– Om skolan måste stänga får jag inte komma tillbaka till min gamla skola. Jag tänker jättemycket på det när jag kommer hem. Då tänker jag på mina kompisar och på den skola som jag ska börja i. Och om jag ska bli mobbad där. Att gå på den här skolan är som att simma i guld, säger Emma Stegerud.