I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är Stockholm en sjudande kittel av konflikt och av hopp om förändring och framåtskridande. De flesta människor i staden är fattiga och sysselsatta i yrken som idag nästan får betraktas som glömda. Därmed har även många ord försvunnit ur språket. Jargong och olika sätt att prata, det forskare kallar sociolekter, baserades ofta på arbetsplatsen och stärkte gemenskapen där mellan arbetarna.

– Vid sekelskiftet var det många olika dialekter i Stockholm, säger Anna Furumark, utställningsproducent på Stadsmuseet som arbetat med utställningen ”Nya Stockholm-sekelskiftet 1900”.

Dels var 60 procent av befolkningen inflyttad och alltså född någon annanstans i Sverige, dels så har det alltså alltid funnits många slags ”stockholmska”.

”Urstockholmare” intervjuades för att bevara minnena

Från 1960-talet och framåt gjordes intervjuer med äldre stockholmare för att fånga deras talspråk. Äldre radioprogram med intervjuer samlades in till arkivet.

En av de intervjuade på sin ålders höst var Per Ludvig Lindgren, född 1863 och uppvuxen i Gamla stan, en hamnarbetare som organiserat sina kamrater i fackförening och levt att få se yrkeskåren lämna fylleri och hemlöshet. Nu finns hans berättelser i inspelningar att ta del av på Stadsmuseet. Den nyutkomna boken ”Perspektiv på stockholmska” av Jenny Öqvist, bygger på sådant material.

Dock kan intervjupersonerna så att säga skärpa sig i språket när de intervjuas i Sveriges radio, något som kan få deras tal att låta annorlunda än till vardags, menar man på Stadsmuseet.

Utställning om bostadsproblem och kamp för rättigheter

Det Stockholm som skildras i utställningen är strax före demokratins genombrott och före välfärdssamhället.

– Det finns otroligt många föremål att titta på. Det är både armod och glädje. Stockholm var också en stad som lyckades lösa bostadsproblem och fattigdom. På det sättet inger utställningen också hopp om problem vi ser idag igen, säger Anna Furumark.

Lyssna i videon på Per Ludvig född 1863 i Gamla stan!