Efter vårt reportage i går har det kommit in många frågor från tittare om varför det inte gick till rättegång. Kammaråklagare Kalina Sanderfelt var den åklagare som höll i Isabelles våldtäktutredning.

– Vi lade ner ett ganska omfattande utredningsarbete på det här, säger kammaråklagare Kalina Sanderfelt.

– Vi höll ett antal förhör med den här flickan, 3-4 stycken, för vi hoppades hon skulle kunna lämna uppgifter, men hon mindes ingenting.

Isabelle har själv uppgett att hon svimmat på grund av sjukdom och därför inte kan komma ihåg vad som hände.

Skulle inte leda till fällande dom

– Vi höll förhör med den misstänkte, andra inblandade i historien och höll förhör med andra personer. Det var väldigt omfattande. Vi lade ner väldigt mycket arbete på det här ärendet, och jag funderade väldigt länge, men kom fram till att det omöjligt skulle leda till fällande dom. Därför lade jag ner det.

Läs mer: 20-tal kvinnor söker vård varje år efter färjevåldtäkter

Advokat Nicolaus Rubensson som företrädde Isabelle som målsägandebiträde trodde inte förundersökningen skulle läggas ner.

– Jag hade förväntat mig fortsatt utredning, säger advokat Nicolaus Rubensson.

Överprövningen lades också ner

Isabelle begärde också överprövning, alltså att man överklagar att en utredning läggs ner. Ärendet går då vidare till en överåklagare som går igenom allt material en gång till, och även denne kom fram till att det var rätt att lägga ner.

– Om hon skulle minnas mer i dag, så skulle man kunna diskutera att öppna upp ärendet igen, säger Kalina Sanderfelt.

Men hon hade ju skador som var dokumenterade på Södersjukhuset, räcker inte det?

– Vi hade utlåtande från en rättsläkare som inte kunde utesluta att skadorna uppkommit på ett annat sätt, säger Kalina Sanderfelt. Om man har ett sådant intyg från en rättsläkare är det svårt att gå vidare i rätten.

Svårt bevisa våldtäkt

Kammaråklagare Sanderfelt konstaterar att det alltid är svårt med beviskrav vid våldtäkter.

– Jag har haft en hel del våldtäktsärenden och det är svårt att leda dem i bevis. Det är något som oftast sker bakom fyra väggar utan vittnen.

– Polisen gör faktiskt väldigt mycket och lägger ner stora resurser. Det vi kan göra är att samla in teknisk bevisning, vittnesmål, prata med folk vad de har sett, men det är inte alltid det går att bevisa något.