Andrea hade som tonåring varit aktiv i Svenska kyrkan i Göteborg, men gled sedan bort från tron. Hon pluggade musik i Piteå, bodde på Cypern och Kanarieöarna och kom till Stockholm för mer musikstudier och ville jobba med sång, inom scenmiljön eller musikal.

– Men även om jag gjorde roliga saker, reste och hade massa vänner, så kändes livet inte meningsfullt.

Fem års prövotid

Andrea fick höra talas om Svenska kyrkans kloster utanför Enköping, Mariadöttrarna. En helg i januari 2007 åkte hon dit för att fundera över framtiden och greps av systrarnas gemensamma liv och deras systerkärlek.

Att gå i kloster får inte vara en flykt eller en plan B i livet, så en femårig prövotid följde. Andrea sa ja till att leva utan ägodelar, avstå från äktenskap och använda den fria viljan till att lyda gemensamma regler.

– Det jag fastnade för var att systrarna kände sig så levande, på insidan och utåt. Jag mötte en fridfull atmosfär, där vi lever som i en familj och där ingen bestämmer så vi måste samsas. Vårt uppdrag handlar om att leva i kärlek och försoning mellan varandra genom Guds kärlek, visa på enhet och sprida det vidare.

”Inte lätt för någon förälder”

Du behövde ge upp ägodelar, tankar på barn. Hur lätt eller svårt var det?

– Det var inte det viktigaste. I mitt livsval är det inget jag har skurit av. Jag känner att hela min livskraft är i funktion, att jag lever i min kallelse, det jag är skapad för.

Vad sa dina föräldrar?

– Det är inte lätt för någon förälder med detta livsval. Men när de ser att man hittat sin plats i livet, då är de glada att vi har det bra.

I klippet: Hör syster Andrea, 43, berätta om när hon kom till klostret.