Han menar att biståndsstoppet är det mest effektiva sättet att stävja efterfrågan på den svarta bostadsmarknaden. Nilsson konstaterar dock att Socialtjänstlagen bör förtydligas.
– Jag kan inte hitta något i lagens förarbeten, utredningar eller liknande som ens kunde föreställa sig att socialtjänsten skulle hamna i den här situationen. Vill man komma tillrätta med svarta kontrakt så borde lagen skrivas om, säger han.
Men vad är det som tyder på att det här arbetssättet faktiskt är effektivt mot svarthyror?
– Södertälje är det bästa exemplet. Där har man aktivt jobbat med det här. Det är klart att då kommer det ut mer lägenheter på marknaden.
I klippet: Hör mer om Boverkets syn på det osäkra juridiska läget och varför Socialtjänstlagen bör ändras.
Så säger juridiken
• Enligt Socialtjänstlagen (SoL) har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till försörjningsstöd (4 kap 1 § SoL). I Socialstyrelsens Allmänna Råd (SOSFS 2013:1) står det: ”Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta den hyra som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat, under förutsättning att den är skälig.”
En del av de kommuner som ändå nekar bistånd till otillåtna andrahandskontrakt hänvisar till att det sedan 2019 är olagligt att hyra ut en bostad svart och samtidigt ta ut för mycket i hyra. Det är dock inte olagligt att bo på ett sådant kontrakt.
• I Uppsala kommun har ett tiotal avslag överklagats. Förvaltningsrätten (FR) konstaterar i majoriteten av fallen att det inte finns något krav i SoL på att den enskilde ska lämna in intyg från fastighetsägaren för att nämnden ska kunna utreda behovet av bistånd.
Några fall har dock gått vidare till kammarrätten (KR), som gjort olika bedömningar. I vissa fall konstaterar KR att det inte är tillåtet att hyra ut en bostad i andra hand utan fastighetsägarens godkännande, och ger därför kommunen rätt. Kammarrätten i Göteborg har å andra sidan bedömt att det saknas stöd för att låta ett otillåtet andrahandskontrakt påverka rätten till försörjningsstöd och hänvisar till en dom i Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 4.)
• Denna referens nämns återkommande i avgöranden hos både FR och KR. Det är det enda avgörandet i Högsta förvaltningsdomstolen, och därmed det enda prejudicerande målet, som berört frågan. Då handlade det om en person som bodde i en kolonistuga och nekades bistånd. HFD ansåg då att den enskilde har rätt att bestämma var hen vill bo utan att det ska inverka på rätten till bistånd. Detta går att läsa i domen: ”Permanentboende i kolonistugor är i allmänhet inte tillåtet [...] Även om boende i kolonistuga således inte kan ses som någon långsiktig lösning på ett bostadsproblem saknas dock stöd för att låta detta inverka på bedömningen av rätten till försörjningsstöd för boendekostnader”.