Liksom många andra prostituerade hade Emma Wengelin flyttat från landsbygden in till Uppsala som ung.

– Det vanliga var att de började arbeta som pigor. Sedan träffade de kanske någon student och blev gravida, eller så var det arbetsgivaren som gjorde dem gravida, och då blev de av med jobbet. Då fanns inte så många val. Skulle de tigga, stjäla eller prostituera sig? säger Kristina Nyman på Riksarkivet i Uppsala.

Emma Wengelin började prostituera sig 1870–71, och hade sin bordell, 59:an, på Dragarbrunnsgatan 59. Det finns inga bevarade foton från bordellen, bara ett av själva fastigheten strax innan den revs på 1940-talet.

– Hon specialiserade sig på studenter och lärare. Men bland de prostituerades kunder fanns även andra akademiker, arbetare och till och med poliser, berättar hon.

Regler och kroppsbesiktningar

Prostitution var lagligt, men sågs inte som ett ärligt yrke, och man kunde bli varnad för lösdriveri för att man saknade hederlig försörjning.

Kvinnorna fick genomgå kroppsbesiktningar, för att de inte skulle sprida syfilis och andra sjukdomar.

Det fanns också särskilda regler för ”besiktningspliktiga kvinnor”. De skulle föra ett tyst och stilla leverne, inte antasta mansfolk på stan, eller stryka omkring på stan efter klockan tio på kvällen.

Avtjänade flera fängelsestraff

– Som prostituerad kunde man inte få tillstånd för ölutskänkning, så när Emma Wengelin ändå serverade öl på sin bordell dömdes hon till fängelse för olaglig ölutskänkning, berättar Kristina Nyberg.

Hon avtjänade flera fängelsestraff på länsfängelset i Uppsala.

– Hon ville helst avtjäna sitt straff på sommaren, när studenterna hade åkt hem och kunderna var få, säger hon.

Emma Wengelin avled 1913 i tuberkulos, 64 år gammal, och begravdes på Uppsala gamla kyrkogård. Hennes gravplats finns inte kvar.