Intresset för Elvis musik började när Kent Wennman var i 3-4 års åldern. Då hans mamma och pappa åkte ut med honom till hans moster i Röbo.

– De använde Elvis som barnvakt till mig. Då fick jag sitta framför stereon och lyssna på Elvis, min moster hade nämligen alla album, berättar Kent Wennman.

”Var inte lika hippt”

Efter det så var han fast. Han berättar att det var under en period i hans liv, när han var ute och luffade jorden runt som hans intresse svalnade något.

– Det var en period som det inte var lika hippt att lyssna på Elvis, ett tag var det mer Neil Young och Bob Dylan.

Det var först efter att han kom hem som han hittade tillbaka till Elvis igen.

– Jag flyttade ut till skogen i Vendel och åkte ofta in till Tierp, där fanns det en skivbutik och där hittade jag en gammal Elvis EP som hette ”Loving You”. Då satt jag på den där vinylen när jag kom hem till min stuga och det var så jävla bra! Då kände jag att: Nu, nu kom jag hem. Det var nästan lite terapeutiskt.

Hyllar musiken – inte ikonen

Kent Wennman skulle senare komma att få en artistkarriär och släppte under 90-talet flera egna album. En karriär som han efter några år delvis la ner, för att återuppta igen 2002, då han arrangerade sin första Elvis-föreställning på Parksnäckan i Uppsala där han tillsammans med sitt band, sjunger låtarna.

– Jag gjorde en egen föreställning med fokus på musiken och inte själva ikonen Elvis, den har dragit närmare tusen personer för varje år.

”Elvis är inte att leka med”

För honom är det viktigt att lyfta fram personen Elvis och hans musik, inte ikonen och myten Elvis. Och att framföra hans låtar är enligt han själv, ett självmordsuppdrag.

– Att ge sig på Elvis är inte att leka med, det finns ju ingen sångare som är så fruktansvärt duktig på sång och som kan behärska alla musikstilar, det är självmordsuppdrag att försöka sjunga som honom. Jag tror jag kommer undan för att jag inte försöker låta som han, säger Kent Wennman.