– Jag känner att jag var på rätt plats vid rätt tillfälle, med rätt personer, säger Kajsa när hon går in på Snerikes nation drygt ett halvår senare.

Kajsa Andersson överlevde sitt hjärtstopp tack vare sin vän och några ordningsvakter som snabbt förstod att något var väldigt fel. Några veckor senare träffade hon ordningsvakterna igen.

– Det var både väldigt lyckosamt och ledsamt att få skaka hand och krama om dem som har räddat mitt liv. Utan dem hade jag inte levt, säger hon.

En av tio överlever

Enligt Karolinska institutet får ungefär 10 000 personer hjärtstopp utanför sjukhus varje år och bara en av tio överlever. Kajsa Andersson fick snabbt hjärt- och lungräddning (HLR) i väntan på ambulans.

– Jag vill att folk ska förstå att det är tack vare HLR som jag står här idag. Det är viktigt att så många som möjligt lär sig det, säger hon.

Två veckor på hjärtintensiven

Efter tio minuter hämtades Kajsa av en ambulans och transporterades till Akademiska sjukhuset. Där låg hon på hjärtintensiven i två veckor. Än i dag, ett drygt halvår efter händelsen, utreder läkarna fortfarande vad som orsakade att hennes hjärta stannade.

Hon har i dag en inopererad defibrillator, en pacemakerliknande anordning som övervakar hjärtrytmen. Den är uppkopplad till Akademiska sjukhuset om något skulle hända och kan även ge en rad elektriska impulser för att rätta till rytmen.

– Jag är otroligt tacksam gentemot sjukvården och har en ännu större motivation att bli sjuksköterska nu, säger Kajsa Andersson,

I klippet: ”Utan dem hade jag inte levt” – Kajsa Andersson om kvällen på Snerikes.