Skallarna, uppgrävda på 1880-talet, är en del av universitetets anatomiska samlingar och togs till Sverige av Vanadis-expeditionen.

– Vi vet inte vad de har använts till. Troligtvis har de varit del av någon utställning men vi vet inte vilken, säger 

Anne Ingvarsson-Sundström, förste intendent på Museum Gustavianum.

Processen med återbördandet påbörjades redan 2011 och det sker genom organisationen Te Tuptuna Te Tura.

”Ska dit de hör hemma”

– Kranierna är viktiga för dem. De är deras förfäder. De ska tillbaka dit där de hör hemma och begravas traditionsenligt, säger Anne Ingvarsson-Sundström.

Under måndagen skall det hållas en symbolisk ceremoni i Gustavianums lokaler i centrala Uppsala. Bara utvalda personer är inbjudna, allt för att göra händelsen så pass respektfull som möjligt.

– En korg ska överlämnas, allt enligt deras traditioner. Det har varit viktigt för både dem och oss att detta ska gå rätt till, säger Anne Ingvarsson-Sundström.

Känslig situation

Med tanke på kraniernas historia håller Anne Ingvarsson-Sundström med om att situationen är komplex.

– Klart den är det. Problemet är att vi inte vet exakt hur de kom till Sverige. I handlingarna i koppling till de står det om en ”givare”, men vi vet inte vem det är. Mycket saker och kvarlevor togs till Sverige under den expedition som är aktuell i detta fallet, och mycket är fortfarande okänt var de kommer ifrån. När det kommer till fall som detta är det alltid en fråga om ägarskap. En komplex sådan. Och nu när vi kommit till det läget att de vill ha tillbaka dem är det klart vi går de till mötes, även om det inte var vårt beslut att ta i slutändan, säger Anne Ingvarsson-Sundström.

Det slutgiltiga beslutet gällande repatriering var regeringens att ta, något de också gjorde i detta fall.

– Regeringen godkände återbördandet, så nu är de på väg till Tahiti, säger Anne Ingvarsson-Sundström.