Jättebjörnloka, även kallad jätteloka, är en förvildad prydnadsväxt som har spridit sig över stora delar av södra och mellersta Sverige. Det är en invasiv växt som tränger ut inhemska växtarter, vilket gör den till ett hot mot den biologiska mångfalden.
Självdör efter blomning
Jättelokan kan bli 2-4 m hög och blommar i juli-augusti med vita blommor som sitter i mycket stora, halvklotformigt välvda flockar som kan bli upp till en halvmeter i diameter.
– Det är viktigt att vänta tills de satt igång att blomma och sen försöka kapa blomställningarna innan de sätter frön. Så fort lokan blommar så dör den sen, men tar man den för tidigt så har den fortfarande kraft att blomma om nästa år, säger Mora Aronsson, konsulent på Artdatabanken.
Den invasiva växten är svår att bli av med och sprider sig lätt då varje enskild planta kan ge upp till 50 000 frön.
Växtsaft som ger brännsår
Men det gäller att akta sig. Växtsaften kan ge otäcka och svårläkta brännsår om den fås på huden och sedan utsätts för solsken.
– Speciellt i år när det är så soligt så ska man akta sig. Ha handskar och tät klädsel, säger han.
Länsstyrelsen har huvudansvaret för åtgärder mot jättelokor och liknande arter och kommunal bekämpning sker under sommaren. Även om lokan går att hantera på egen hand, så uppmanar Mora Aronsson till att kontakta kommunen ifall man upptäcker växten.
– Kommunen håller framförallt på med inventering av vad de har och var problemen finns. Har man några enstaka bredvid tomten så kan man ta hand om dem själv, men man bör också meddela att man gjort något åt det. Det är också bra att få det bekräftat att det verkligen är en jätteloka, säger han.
Rapportera in invasiva arter
Invasiva arter är arter som sprider sig snabbt och har en negativ inverkan på den biologiska mångfalden. Artdatabanken på SLU ber därför allmänheten om hjälp för att rapportera in dessa invasiva arter, för att få en uppfattning om deras spridning i Sverige.
Det går i dagsläget att rapportera 16 EU-listade arter, de som redan finns i Sverige och några som riskerar att komma hit.
Detta kan göras på www.invasivaarter.nu.
Källa: SLU