På ett välbesökt seminarium i Uppsala universitetes lokaler på Gotland Campus Gotland diskuterades under torsdagen universitetets förhållningssätt till dess samlingar av mänskliga kvarlevor. Det faktum att samlingarna består av mänskliga delar gör frågan känslig.
– Det är inte saker. Vi äger dem inte. Vi förvaltar dem kan man säga, säger Marika Hedin, chef, Museum Gustavianum som förvaltar universitetets samlingar.
Stor samling
Universitetet har idag flera mumier, omkring 120 skelett från den anatomiska samlingen, omkring 1 000 kranier och en stor samling från vikingatiden. Även i Evolutionsmuseets naturhistoriska samlingar av biologiskt material finns föremål som någon gång tillhört en människokropp Kvarlevor som både ha använts i undervisningssyfte och i utställningar.
– 2014 ändrade vi våra riktlinjer och gjorde dem striktare. Vi har idag inga kvarlevor i utställningssyfte utan allt är i rent forskningssyfte. Tillträdet till kvarlevorna är dessutom strikt. Vem som hel har inte tillgång till dem, utan främst är det forskare som har en legitim anledning till att handskas med dem, säger Marika Hedin.
Idag bedrivs viss forskning baserat på de historiska samlingarna, till exempel på den arkeologiska samlingen från Valsgärde med unika osteologiska fynd från vikingatiden. Men de nytillkomna riktlinjerna tydliggör och klargör hur tillstånd att forska på materialet ges, hur det får lånas ut eller fotograferas samt vad som gäller för repatriering eller nyförvärv.
Nya frågor
På senare tid har universitet börjat tampas med frågor gällande ägarskap och vad som är etiskt försvarbart. Senast detta skedde var bara för några veckor sen då en organisation på Tahiti begärde att få tillbaka ett flertal kranier som tagits till Sverige.
– När vi får en förfrågan så isolerar vi direkt kvarlevorna i fråga. Sen påbörjas en utredning, som senare skickas vidare till regeringen som tar beslut i frågan. Så i slutändan är det regeringen som bestämmer vad som vi ska lämna tillbaka och inte men det är vi som rekommenderar ett beslut till dem, säger Marika Hedin.
Komplext
Enligt Marika Hedin är lyhördheten och respekten viktig i en fråga som detta.
– Det är en otrolig komplexitet i detta. För först och främst ger vi inte ut bara för att någon frågar. Det måste vara en legitim mottagare, något som våra utredningar tar reda på. Men samtidigt är det viktigt att vi också tar hänsyn till rent kulturella skillnader. För om man tar Tahiti-fallet som exempel så var en del i deras önskan att få tillbaka kvarlevorna då de ville begrava dem enligt traditionella metoder. Detta måste vi ha förståelse för och inte bara gå på ren byråkrati, säger Marika Hedin.
Har man blivit mer pragmatiskt i denna fråga?
– Som ett universitetsmuseum ser vi det som vår uppgift att ha samlingar som detta. Samlingar som kan användas som resurs, men samtidigt har vi fått mer medvetande om komplexiteten. Det är inte saker vi handskas med. Det är mänskliga kvarlevor. Vi måste agera etiskt försvarbart i alla led, Marika Hedin.
Fler återlämningar
Så Uppsala universitet kommer att lämna tillbaka mer kvarlevor framöver?
– Arbetet med detta har bara börjat. Vi har gjort en återlämning och vi kommer göra fler framöver. Det ser man tendenser av över hela världen, säger Marika Hedin, chef på universitetemuseumet Gustavianum.