I vikingatida gravar har väldigt få rester efter ylle- och linnekläder bevarats. Däremot finns bitar av sidentyger i gravar från bland annat Birka och Valsgärde vid Gamla Uppsala. De har ofta bevarats tack vare kontakt med metaller som till exempel invävda silvertrådar.

När textilarkeologerna på Uppsala universitet granskade vävda band från Birka inför en utställning på Enköpings museum gjordes en sensationell upptäckt. Där fann de arabiska, eller kufi-liknande, tecken som de tolkat som tecken för Allah, det arabiska ordet för ”den ende guden”, och för namnet Ali. Det har väckt frågan hur påverkade vikingarna var av islam.

– Jag menar inte att de som ligger begravda där skulle vara muslimer, men att man tar intryck av de människor man träffar, gör affärer med och kanske gifter sig med, säger Annika Larsson, textilarkeolog på Uppsala universitet som deltagit i upptäckten.

Tecknet betyder ingenting, säger kritiker

Men Annika Larsons tolkning får nu kritik. En amerikansk professor i islamsk konst, Stephennie Mulder på University of Texas, säger att tecknet inte alls betyder Allah, utan helt saknar mening. Dessutom, menar hon, jämförs symboler från olika tidsepoker.

– Frågan här handlar om att datera. Fyndet är från 900-talet, men teckenstilen kom först 500 år senare. Det är egentligen så enkelt att jag i fem dagar nu funderat på om Annika Larsson verkligen kan ha gjort ett så uppenbart fel, skriver Stephennie Mulder i en tråd på Twitter som delats över 3.400 gånger.

Till tidningen The Independent svarar Annika Larsson att tecknet visst betyder Allah.

– Även om tecknet ska tolkas som ”Illah” så är det fortfarande kufiskt, och som jag har förstått från arabiska experter refererar det likväl till ”Allah”, säger hon.

Trodde på muslimska paradiset?

Tecknet som kan stå för Allah är spegelvänt. Kanske för att det skulle gå att läsa från höger till vänster, eller för att man inte vill avbilda namnet direkt utan mystifiera det. Vissa av banden är vävda med en teknik som inte hör hemma i centralasien, utan närmare vikingarnas hemområden. Det talar för att banden med tecknen inte bara importerats från öster som en dekoration utan haft en avsiktlig betydelse tror forskarna.

– Det skulle tala för att man har en beundran för det här formspråket och materialen. Jag tror att man till och med har en föreställningsvärld om siden i det eviga livet, med inspiration av det muslimska paradiset, säger Annika Larsson.

Vikingakläder mer än grovt ylle

De arabiska tecknen ser forskarna som ett av flera bevis för att vikingakulturen påverkades mer än man tidigare trott av handelsresorna till länderna kring Kaspiska havet i centralasien. Troligen skedde mycket av utbytet längs handelsvägarna i dagens Ryssland där vikingarna mötte handelsmän med varor och idéer från centralasien, Persien och Kina.

Ytterligare bevis för handelsresornas påverkan är gravfynden av sidenkläder. De är färggranna med persiska djurmönster och kinesiska blommor och med invävda förgyllda silvertrådar. Vikingatiden var alltså inte bara grova yllekläder, utan för högtider och ceremonier, och för de rika fanns importerade tyger och utländskt mode.

– Jag tror att de beundrade den här höga tekniken och fina materialen som inte alls fanns här. Det fanns inte siden här eller alla de fina färgerna, eller de vackra mönstren av blommor, krigare och fåglar, säger Annika Larsson som påpekar att fynden av textiler handlar om rikedom, siden, import och kultur- och tankeutbyte. 

Högtidsdräkt återskapad av modedesigner

Till utställningen har en dräkt återskapats från gravfynd från Birka och Gamla Uppsala och de få avbildningar som finns av kläderna på vikingasmycken. Det är en lila, elegant klänning med släp och med mönster i guld. Den har blomsterbroderier och så kallade spännbucklor av dyrbar metall.

– Vi gör inte anspråk på att det ska vara en exakt kopia, men det ger en idé om vilken typ av kläder vi har i gravarna. Det är en ceremoniell dräkt som symboliserar någonting, säger Annika Larsson.

Gör upp med mossig bild av vikingen

Bilden av vikingen som en ursvensk, nationalistisk symbol skapades på 1800-talet. Men modern forskning har mer och mer ifrågasatt den klichén. Utställningen på Enköpings museum vill nu göra upp den förenklade bilden.

– Den berättelse kring vikingen som brukar traderas normalt sett är en om en långväga handelsman eller plundrare som märkligt nog trots långa resor inte tar intryck av andra kulturer. Där kan vi nog bidra med att förändra bilden lite grann, säger Johan Linder, antikvarie på museet.

Gemensamt kulturarv med länder i öst

När forskarna nu satt samman gravfynden av siden från Sverige och Ryssland, med tecknen som kan vara arabiska och med inlånade gravskick, ser de att influenserna från vikingarnas resor för 1.000 år sedan mot öster kanske var större än man tidigare velat se.

– Vi använder den vikingen som hittades på under 1800-talet för att legitimera någon form av ”svenskhet” och ett nordiskt ideal. Det tycker jag man ska slå hål på. Det här är ett gemensamt kulturarv med länder österut. Just idag när vi pratar mycket om integration så är det här ett fantastiskt tillfälle att ta vikingen som ett exempel på ett tidigare kulturutbyte och att det inte är något nytt som sker idag, säger Annika Larsson.

Sätter Enköping på kartan

Att de urnordiska vikingarna verkar har varit påverkade av islam och centralasien har väckt mycket intresse även utomlands. Såväl BBC som The Guardian och New York Times har skrivit om fynden som nu ställs ut på Enköpings muséum.

– Vi har förstått att det här säkert skulle intressera många fler än vad vi vanligtvis når ut till, men det är förstås jätteroligt, säger Linda Karlsberg, chef på Enköpings museum.

Utställningen ”Viking couture” pågår fram till den 4 feb 2018.

Fotnot: Texten har uppdaterats med kritiken från Stephennie Mulder.