Advokaten till 33-åringen inleder och säger att hans klient kommer att svara på frågor under dagen och berätta om den aktuella dagen, något han inte gjort tidigare. Han har i förhör varit tyst.
Om den bevisning som finns i målet säger advokat Per Eriksson bland annat att det finns andra bilar som figurerat i området den aktuella tiden. Något som han menar att polisen inte har utrett, utan nöjt sig med att fokusera på de två åtalade männen.
– Man har varit för enögd och inte gjort det man borde ha gjort, säger Per Eriksson.
Kommer att prata
34-åringens advokat Lennart Lefverström inleder på samma sätt med att förklara att hans klient kommer att prata idag under förhören. Även 34-åringen har varit tyst fram till nu.
Om den tekniska bevisningen säger han att det inte finns några fingeravtryck, DNA (förutom på en coca-colaflaska) och inte heller något blod från hans klient.
– Det alternativa hotbilden är inte alls tillräckligt utredd. Det kan finnas en hel del hotbilder mot brottsoffret som inte har utretts tillräckligt. Det anser jag är en brist, säger Lennart Lefverström.
Förhören inleds
Åklagaren, Stefan Wessberg, börjar med att be 34-åringen att berätta vad han gjorde den dagen då mordet skedde.
34-åringen säger att han var och tankade bilen, handlade och var hemma under dagen. Han var också på innebandyträning med sin son. Han säger sedan att han var på sitt jobb i stort sett resten av kvällen. Han säger att han vid ett tillfälle lämnade sitt jobb, satte sig i bilen och körde till Hedvägen, där mordet ska ha skett.
– Sen parkerar jag bilen och lämnar den med nyckeln i och går till fots tillbaka till min arbetsplats, säger 34-åringen.
Åklagaren: Varför lämnar du nycklarna i låset?
– Jag vet inte om jag lämnade dem eller om jag glömde dem, säger 34-åringen.
34-åringen säger att han lämnade jobbet vid 20:45 och åker hem, men att han upptäcker något problem med bilen och åker tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma en stund.
Varför har du inte berättat om det här tidigare, undrar åklagaren.
– Som ni vet är det klubbens policy att inte samarbeta med polisen, säger 34-åringen.
När fick du veta vad som hänt?
– På morgonen, via media eller sociala medier.
Vem tror du har tagit din bil och kört in den på området?
– Inte en aning.
Åklagaren fortsätter att ställa frågor om den aktuella dagen.
Hur kommer det sig att du och 33-åringen är ute och åker tillsammans på morgonen?
– Jag vet inte. Jag har ingen minnesbild av det.
Sedan träffas ni på Välsviken ett par timmar senare, hur kommer det sig?
– Det vet jag inte.
Och då köper ni buntband och betalar kontant?
– Jag hade fått pengar av klubben. Vi håller på med renoveringar.
Sen kör du ner till Hedvägen, vad gör du av sakerna du köpt?
– De ligger kvar i bilen.
Men de har ju påträffats inne i ett förråd på området. Hur hamnade de där?
– Inte en aning.
Du är prospect, hur länge har du varit det?
– Ganska kort stund.
Vad är din uppfattning om NN (mordoffret)?
– Lugn, trevlig, arbetsför.
De här handskarna som vi har hittat, vad skulle du ha dem till?
– De skulle vi ha till renoveringarna som vi håller på med på klubben.
Din jacka och dina skor som saknas, var kan de vara?
– Ingen aning, de kan vara var som helst.
Har du tappat bort en dunjacka och dina skor?
– Jag har många jackor.
Åklagaren kompletterar med frågor
Åklagare Barbro Brännlund kompletterar med några frågor:
När du har parkerat bilen med nycklarna i, säger du till nån att den står där?
– Nej.
Så du berättar inte för någon att den bilen du lämnat med nycklar i och de grejer du köpt in för klubbens räkning, som senare återfinns inne på området, står där?
– Nej.
33-åringen förhörs
Åklagaren, Stefan Wessberg, förhör 33-åringen, han ber 33-åringen att berätta vad han gjorde på morddagen.
– Jag började med att åka och köpa frukost till min familj.
Han har uppgett att han är sjukskriven på grund av en operation och att han har svårt att röra sig.
Åklagaren: Vi har sett dig på övervakningskamera och det ser ut som om du rör dig ganska obehindrat.
– Det säger du.
Han berättar om sina skador.
– Jag är 35 procent invalid i vänster ben. Och opererad i höger ben.
Åklagaren: Du kör lastbil. Är du anställd?
– Ja.
Är det den firman som har gått i konkurs nu?
– Ja, det är tack vare dig.
När du åkte till Örsholmen, vad skulle du göra då?
– Jag skulle se om XX (34-åringen) var där.
Var han det?
– Nej.
Vad var klockan när du åkte till klubben?
– 17:45-18.
Vilka ser du där?
– Jag ser ingen där.
33-åringen berättar att han ser 34-åringens bil vid klubbens gård och att han går in och sätter sig i den.
Åklagaren: Varför gör du det?
– Jag vill jämföra den med min bil.
Sen lämnar du hemmet vid 20:30, vad gör du då?
– Betalar min hyra till klubben.
Har du kontakt med 34-åringen?
– Ja, senare på kvällen.
När får du veta att det har hänt nåt på Hedvägen?
– På morgonen, och fortsätter:
– Vi får sms om att de är säkra på att det är NN (offret).
Är ni kompisar?
– Annars skulle vi inte vara i samma klubb.
Varför tror du han blev mördad?
– Det vet jag inte.
Om en klubb-broder blir mördad, varför säger du inget i förhör, vill du inte hjälpa till?
– Vi pratar inte med polisen.
Är du sergeant at arms?
– Ingen kommentar.
Sen träffas du och 34-åringen tidigt på morgonen. Varför träffas ni så tidigt?
– Jag har svårt att sova på grund av min skada.
Sen träffas ni på Välsviken och han går in på Jula och handlar buntband och tejp. Har du någon aning om varför han handlar det?
– De är för att vi ska renovera på klubben.
Du säger att du aldrig är inne på området på mordkvällen? Du har ju ditt etui med kort i bilen. Varför ligger det där?
– Det måste ha ramlat ur.
Satt du på passagerarsidan?
– Nej.
Men det låg ju i sidofickan passagerarsidan?
– Det har jag ingen aning om hur det har hamnat där.
Varför har du plasthandskar med dig?
– Ifall jag behöver byta förband på mitt sår.
Vi saknar ju vissa kläder från dig också, var är de?
– Alla mina kläder och skor är hemma. En tröja har ni slarvat bort, men det kan ju inte jag hjälpa när jag sitter inlåst.
Vi har ju låtit en rättsläkare titta på dina skador, hur uppkom de?
– Jag skrapade mig på terassen.