Han och en kvinna var på promenad i området under mordkvällen.

Det var regnigt och mörkt den kvällen då de två skulle gå runt sjön, men de tvingades att vända och gick tillbaka då det var för blött i en gångtunnel.

När de kom fram till Hells Angels lokaler hörde de något.

– Vi hörde ett ljud som gjorde att vi stannade till. Det lät som om nåt hade hänt. Vi såg en vit bil, säger vittnet och fortsätter:

– Jag ser nån som släpar på någon och jag tycker att jag ser ett par ben. Så jag går in mot reningsverket och ringer till polisen.

Visste du om att det var Hells Angels hus?

– Nej, jag hade ingen aning.

Vad hörde du? Var det nån som sa något?

– Nej, ett skrik, men det lät lite konstigt. Det ser ut som om de drar någon mot buskaget.

Såg du om det var män eller kvinnor?

– Nej. Jag tänkte att det här är nog en polissak och ville hellre ringa en gång för mycket eller för lite.

Ser du någon annan person?

– Nej, men jag såg en bil till som var inbackad där. En mörk bil.

När ni hör skriket, kommer du ihåg hur du har beskrivit det i polisförhör?

– Nej, det är svårt att komma ihåg.

Du har sagt att ni hörde ett mycket obehagligt skrik från en människa.

– Ja, som att någon får stryk eller slår sig.

Kan du beskriva mer vad du såg?

– Det är skuggor som rör sig.

I förhör har du sagt att det verkar vara en ung människa som rör sig smidigt.

– Ja, det var ingen gammal människa.

Advokaten Lefverström förhör vittnet

34-åringens advokat Lennart Lefverström frågar om vittnet och hans sällskap var rädda.

– Nej, säger vittnet.

Men det står i förhörsprotokollet att ni sagt att ni var livrädda och sprang in mot reningsverket och att ni var lättade över att se att det fanns folk där?

– Nej, det stämmer inte. Vi var inte livrädda, säger vittnet.