Efter att ha ökat stadigt år efter år nådde vargstammen i Värmland sin kulmen vintern 2014-2015.

Sedan dess har kurvan vänt nedåt, och trenden är densamma även i vinterns inventering.

– Det är en liten nedgång, ja. Antalet revir som berör länet har minskat från 27 till 25, säger Maria Falkevik på länsstyrelsen.

Ojämnt fördelat

Men den stora förändringen är inte minskningen av antalet revir, utan fördelningen av vargrevir över länet.

– Stammen är ojämnt fördelad. Det är tätt med revir i vissa delar av länet och glest i andra delar.

I ett stort område mellan Klarälven och gränsen mot Dalarna är det inte bara glest på varg utan helt tomt.

– Vi har spårat vargar där i höstas, men sen hittar vi dem inte igen. Och det är inte som att vi inte har letat, säger Maria Falkevik.

Så ni ser spår men sedan försvinner de igen?

– Ja.

Hög omsättning på varg

Omsättningen på varg är över huvud taget hög. Revirmarkerande par försvinner innan de har fått valpar, och antalet revir med familjegrupper minskar.

Enligt Maria Falkevik är det inte i första hand minskningen av vargstammen som är anmärkningsvård, utan sättet den minskar på.

– Det var ju meningen att vargstammen skulle minska i Värmland i takt med att den ökar i andra delar av landet. Men den skulle minska genom licensjakt, på ett rättvist sätt enligt förvaltningsplan, och inte genom att några tar sig friheten och gör detta på egen hand.