Årliga inventeringar visar var vargreviren i Sverige finns. Om stationära vargar försvinner märks det. Men varför försvinner de? Den frågan har forskare vid Grimsö forskningsstation, SLU, försökt svara på. De har granskat vad som kan ha hänt med 343 kända revirmarkerande vargar 2001-2017. 189 vargar har försvunnit spårlöst. Forskarna tror att de allra flesta har fallit offer för tjuvjägare.

– Det är klart att det speglar en frustration hos de människor som utsätts för de negativa sidorna av varg, säger Olof Liberg, ekolog på SLU.

Litar inte på resultaten

Men Jägarnas riksförbund dömer ut forskarnas uppskattning. Riksviltvårdskonsulent Jens Gustafsson menar att vargarna har dött av naturliga orsaker.

– Det är en oerhört lång slutsats att dra för forskare när man inte har någon som helst evidens. Vi vet att det finns väldigt många andra faror i skogen för en varg, säger han.

Inte naturligt

Men forskarna anser att de har uteslutit andra förklaringar: utvandring, missade vid inventering, att reviren upphört samt naturliga orsaker som ålder, olyckor och sjukdom.

-  Man hittar alltså inte kropparna heller, säger Olof Liberg.

Att det handlar om tjuvjakt får även stöd av att de radiomärkta djuren försvunnit spårlöst.

Tjuvjakten tros öka

Om man räknar både revirmarkerade och ensamma vargar, så uppskattar forskarna att det handlar om cirka 540 som skjutits illegalt 2001-2017. Det är nästan hälften av alla som dött (cirka 1100). Sedan 2010 har tjuvjakten ökat kraftigt enligt forskarna. Mellan 2001- 2009 sköts cirka 10 vargar per år. 2010-2016 var det drygt 60 och under 2017 kan det handla om 75 vargar. Det betyder då att var fjärde varg fallit offer för tjuvjägare.

– Vi ligger bland de högsta uppmätta siffrorna i världen, säger Olof Liberg.

– Fortfarande är vargstammen lite större än vad som krävs enligt EU för att den ska vara livskraftig. Men den ligger väldigt nära den nivån. Så om den illegala jakten skulle fortsätta att öka, då kan det bli kritiskt.