I ett vattendrag väster om Arvika är vattenståndet så lågt att det knappt syns att det rinner något alls vid första anblicken. Men när vi kommer en bit uppströms hörs porlande, och efter ett tag syns även små pölar. Det är inga problem att stå mitt bland det som skulle ha varit bottenstenar en normal sommar.

Jenny Monsén är biolog på länsstyrelsen i Värmland och tillsammans med sina kolleger har hon varit ute de senaste två veckorna och inventerat. Resultatet visar att det är många vattendrag och sjöar som har väldigt lågt vatten.

– Många av vattendragen är till och med helt tomma, så det ser inte alls bra ut, säger hon.

Det får förstås konsekvenser för djuren som lever där, framför allt för flodkräftan, flodpärlmusslan och öringen. De riskerar att torka ut för att vattnet rinner undan så snabbt att de inte hinner följa med. Många av de som överlever torkan lider också av syrebrist och alltför varmt vatten. Jenny Monsén går böjd över stenarna och plockar flodpärlmusslor som har hamnat fel och till exempel fastnat mellan stenar.

– De riskerar att bli instängda i hålor där de bara kan överleva ett tag, berättar hon.

”Då är det ingenting som överlever”

Hon hittar också flera tomma skal från pärlmusslor som inte hann undan i tid, utan blev kvar på tomma land. Och det börjar bli bråttom. Om det inte kommer mer regn innan vinterkylan riskerar sjöarna och vattendragen att bottenfrysa.

– Då är det ingenting som överlever, så det är ju ganska kritiskt läge.

Men Jenny Monsén har inte tappat hoppet helt. Tiden talar till naturens fördel.

– Det är ju augusti så lite regn borde det komma innan vintern kommer så att någonting kan överleva i alla fall, säger Jenny Monsén.