Det här handlar om när vi granskar personer, myndigheter och företag. För att granskningen ska bli korrekt och så bra som möjligt är det självklart att den som blir granskad ska få chansen att komma till tals med sina bästa argument. Få chansen att förklara sig, rätta till missförstånd och lägga fram sin sida av saken.

Men jag upplever att de vi granskar på SVT allt oftare väljer att avstå den chansen. Man svarar inte på mejl, ringer inte tillbaka, eller svarar på något helt annat än det vi frågat om.

Ibland handlar det säkert om ett flyktbeteende, men jag tror att det allt oftare handlar om en medveten strategi – att få det onda att försvinna genom att hålla sig undan.

Vet ni vad? Det är en dålig strategi!

Vi publicerar så klart vår granskning ändå. Alla har säkert sett artiklar eller TV-inslag med passusen ”Vi har sökt XX för en kommentar men inte lyckats nå honom/henne”.

Självklart backar vi inte och låter bli att granska bara för att den vi granskar inte vill det. Så funkar det såklart inte.

Ärligt talat så fattar jag inte varför en granskad person inte vill bemöta kritiken, rätta till eventuella missförstånd och ge sin syn på saken. Det måste väl alltid vara bättre att prata än att inte göra det. Såvida man inte har någonting att dölja, förstås.

Mitt tips när SVT Nyheter ringer och vill ha svar på frågor: Det är inte bättre att fly än att illa fäkta.

Vad borde vi granska på SVT Nyheter Värmland? Vilka företag, myndigheter, personer eller organisationer borde vi sätta under lupp? Tipsa oss – skicka ett mail till mig!

Till sist: Förra veckan skrev jag om klickbeten. Krönikan illustrerades med en bild på en söt kattunge, och hade rubriken ”Du skulle aldrig kunna tro vad som hände sedan”. Såklart var det ett test för att se om det fortfarande funkar. Och det gör det. Krönikan hade dubbelt så många klick jämfört med vad de brukar ha…