I samma stund som benpasset var klart i går insåg jag konsekvenserna jag skulle få leva med i dag. Jag visste att mina tre trappor ned till porten skulle vara ett berg att bestiga – ja, eller tvärsom ... Med massiv träningsvärk är det faktiskt mer smärtsamt att gå ned för en trappa än uppför. Samtidigt är det ett kvitto på att passet gav något.

Laxpasta till middag. Jag har fått godkänt att äta grädde (jo tack) av min PT! Ingen är gladare än jag!

Är svintrött efter träningen och jättejätte sugen på snus.

Är det någon annan som försöker sluta snusa nu? Jag tar gladeligen emot tips på hur man står ut.

Första passet med Ehsan idag. Mycket styrketräning, vilket jag dels tycker är tråkigt och dessutom är kass på :)

Kämpa Moa!!

Har gjort en egen dietplan, som Erika har godkänt efter vissa justeringar. Bland annat frukosten. Jag har slevat på ett par matskedar blåbärssylt och känt mig grymt nyttig. "App, app, app" sa Erika. Vill vi ha snabba resultat – och det vill vi – så ska vi sky vitt socker som pesten. Då gör vi det. Bara bär i frukostgröten från och med nu.

Efter sista burpeen tog Erika pulsen på mig: "Är du död?". Mina värkande lår och mina smärtande lungor bekräftade att jag fortfarande var vid liv. Erika påstod att hon var nöjd. jag är nöjd om Erika är nöjd.

Jag har aldrig hyst några varmare känslor för burpees. Efter första passet med PT-Erika (Erika Sjöberg) så har mitt förhållande till övningen inte blivit direkt hetare... Kasta in en hantel så blir det både mental och fysisk breakdown.
Första passet inleddes ganska komfortabelt med rodd, stretch, knäböj, olika varianter av utfallssteg och lats-drag. Så långt var jag med. Man kan lätt missta sig på Erika. Ingen kan se så snäll och förstående ut. Förutom när "Devils Press" och "Thrusters" står på schemat.
Det är liksom ingen idé att förhandla. Bara göra.
Erika vill att jag avslutar varje pass under fyra veckor med samma övning. Aj. Aj. Aj.

Efter dagar av planerande, kontakter med PT så var det då dags. Man kan lugnt säga att verkligheten kom ikapp. Men måste säga att det inte var med tryck i stegen jag lämnade sänghalmen för första passet med Erika. Grymt tidigt...