Det är en snöig och kall januaridag på botten av Kyrkviken i Arvika. Där nere, långt under vattenytan, har grävmaskinsförarna och anläggningsarbetarna Erik Hult- Andersson och Johan Syversson just nu sin arbetsplats.
– Det ska bli betongpelare hela vägen här under vattenytan, så vi håller på och förbereder för det, säger Erik.
– Det är lite annorlunda mot andra jobb att vara så här under vattenytan. Men det blåser ju inte här i alla fall. fyller Johan i.
Han skrattar och tittar på väggarna i torrdockan som byggts för att ge byggnadsarbetarna en torr och säker arbetsplats.
Unikt bygge
Dammbygget i Arvika är unikt i Sverige. Planerna på en damm tog form direkt efter den stora översvämningen år 2000, men har tagit lång tid att realisera. Förebilderna finns utomlands, bland annat i Nederländerna.
Två dammar, upphöjda och vattensäkra barriärer, står redan klara på sidorna av sundet, för att hindra vattnet att ta vägen över de låglänta partierna där. Men bygget ute i själva sundet har dragit ut på tiden. Problem har tillstött som tvingat fram ändringar i konstruktionen.
– Det har varit mycket mer sprickor i berget än vad undersökningarna innan byggstart visade, säger Elin Alsterhag, chef för den tekniska staben på det kommunala dotterbolaget Arvika Teknik.
– Det har tagit tid att täta berget, och vi har behövt bygga torrdockan i sundet på ett betydligt mer avancerat sätt för att den ska hålla.
Dyrare än beräknat
Invigningen, som var planerad till våren, har nu skjutits ytterligare ett år på framtiden. Även kostnaden för bygget har skjutit i höjden, från uppskattningen på 82,4 miljoner i tillståndsansökan, till den senaste på 140 miljoner kronor. Men kommunen ser inga alternativ.
– Problemen under översvämningen 2000 var så stora för trafiken, tågtrafiken och va-nätet. Det slipper vi nu med dammen, säger Elin Alsterhag.
Flera mindre översvämningar har påmint arvikaborna om ortens utsatta läge de senaste åren. I snitt räknar kommunen med en översvämning vart sjätte år. Och byggarbetarna Erik Hult- Andersson och Johan Syversson, som börjar göra sig klara för att klättra upp från sjöbotten för att äta lunch, är båda medvetna om betydelsen av det arbete de utför.
– Det finns ju en oro för att det ska hända igen. Det blir bra med dammen! Vi får nästan hoppas att det blir en översvämning sen, så att den kommer till användning, säger Erik Hult-Andersson och skrattar.