Den 9 september 1998 kontaktas psykologiprofessor Sven Å Christiansson för att vara rådgivande i utredningen av ett mord i Värmland. Det är fallet med fyra år gamla Kevin som hittades död i Kyrkviken i Dottevik utanför Arvika ett par månader tidigare.
Flera av de inblandade är unga barn. Bland annat två bröder, fem och sju år gamla, förhörs som vittnen till mordet.
– Om man utifrån forskningen ska närma sig hur man ska få barnen att berätta vad de faktiskt varit med om – då utgår jag från barn som bevittnat dödligt våld – det visar sig att barnen berättar inte förrän efter lång tid, säger Sven Å Christiansson till P1 Morgon.
”Kommer att ta månader”
Under utredningen 1998 hölls över tusen förhör, med över hundra barn. Med de båda bröderna hölls över 30 förhör.
– Mitt råd till Rolf Sandberg (Polisens utredare, reds anm.) var att om barnen har bevittnat det här våldet, vilket väldigt mycket tydde på, om de själva varit delaktiga så kommer de berätta efter lång tid. Det kommer att ta månader, säger Sven Å Christiansson till radion.
Förhör skulle bygga förtroende
Enligt honom är de långa förhören med barnen nödvändiga, för att barnen ska känna sig trygga.
– Det är kontaktskapande, det bygger ett förtroende mellan barnen och förhörsledaren. Forskningen visar att när barn känner sig trygga, det är då de berättar vad de faktiskt varit med om, säger Sven Å Christiansson till radion.