På sin blogg skriver Pernilla Andersson:

”Jag har turnerat i snart 20 år, först som musiker åt andra, därefter som egen artist. Jag har delat turnébuss med enbart män, spelat med män och hängt på många många festivaler, stått på många trånga klubbar, ibland iförd kort kjol. Aldrig någonsin har jag varit med om någon form av övergrepp. Aldrig har jag reflekterat över att jag borde ha några andra kläder än just dem jag velat ha. Aldrig har jag varit rädd.

Förrän nu. Men jag märker också att min rädsla övergår i ilska och raseri. För det är ovanligt att INTE vara rädd numera.”

Bads kommentera

Andersson vaknade i morse av ett mejl i inkorgen, där hon tillfrågades att kommentera de misstänkta ofredandena. Andersson skriver fortsatt:

”Varför måste flickor tänka på vad de har på sig, vart kompisarna är, gå igenom varje man som en potentiell fara på en festival och göra en avvägning som män slipper? För att slippa bli ofredad eller våldtagen? Att som artist gå upp på scen med tanken att en tjej möjligen blir ofredad eller våldtagen under ens konsert är ju helt galet.”

Hårt mot hårt

Andersson tycker att man ska sätta hårt mot hårt. Kan män inte uppföra sig så har män inget på festival att göra. ”Kan MAN, för det är MÄN, inte uppföra sig eller visa respekt så har MAN inget på festival eller någon som helst offentlig yta att göra. Då får man gå hem och börja om från start. Läsa om jämställdhet, uppförande, respekt och hänsyn. Det är det som gäller. Punkt. Det räcker nu.”