På eftermiddagen den 22 juli 1994 vägrade över 100 fångar på Tidaholmsanstalten att gå in efter en rast. Fängelset var då relativt öppet innanför murarna, med en stor fotbollsplan i mitten. Över hundra fångar kunde då finnas ute samtidigt med kontakt med varandra. Otänkbart efter upproret.

Det började med bråk om toalettpapper som ledde till att en fånge isolerades. I protest vägrade fångarna att gå in efter rasten och beväpnade sig med tillhyggen. Personalen backade tillbaka och polisen höll sig utanför murarna.

Sattes i brand

Under natten till den 23 juli satte fångarna fängelset i brand. Brandkåren fick bekämpa branden så gott det gick utanför murarna. Först på morgonen gav fångarna upp. Då hade stora delar av Tidaholmsanstalten förstörts.

Rättegången flyttades av säkerhetsskäl från Falköpings tingsrätt till Kumlafängelsets filmsal. Övervakningskameror hade filmat hela förloppet och efteråt åtalades 16 av fångarna. Ett åtal lades ner – men 12 april 1995 föll domen mot de 15 återstående.

Dömdes

Tre av de åtalade dömdes till sex års fängelse för grov mordbrand och våldsamt upplopp. Sex övriga dömdes till fängelsestraff i mellan tre månader och tre år. Fem av de åtalade frikändes. Hovrätten fastställde de sexåriga straffen för tre åtalade, medan två av de sex andra dömda frikändes.

– Tidaholm var en väldigt fin anstalt att vara på, kanske Sveriges trivsammaste. Nu är det förstört. Det är vi själva som förstört det, sade en av de åtalade till SVT i samband med rättegången på Kumlafängelset.

Efter upproret förändrades hela kriminalvården och blev mer sluten än tidigare.

Se bilderna från upproret i klippet ovan!