Ungefär sedan 1983 har hiphopkulturen funnits i Göteborg.

En kultur som består utav rap, breakdance, graffiti och DJ:ing. En kultur som är starkt förankrad i hjärta och bröstkorg.

Sedan dess har hiphopen jobbat och vuxit fram i skuggan av andra musikgenrer.

I alla fall för de som inte har varit verksamma inom eller intresserade utav genren.

För de som har varit inblandade, eller som jag, stått vid sidan om och observerat och konsumerat har vi sett hur den sakta men säkert har vuxit och blivit bättre och antalet talanger har fullkomligt exploderat

Nu är det 2015, ungefär 32 år sedan den kom hit. Därför har jag gjort den här minidokumentären för att visa olika delar av musiken som jag sedan 1993 har lyssnat på dagligen. Hur mår den och varför låter den som den gör? Men framför allt för att visa på att svensk hiphops framtid och guldålder är här. Till min hjälp har jag tagit Arefeh Behbakht som skriver en bok om just Göteborgs hiphophistoria.

Att hiphopscenen är personlig förstår man direkt genom att lyssna på rapparnas texter. Dels har den varit med om mycket rent historiskt, inte bara kopplat till kulturen, utan även till människoöden.

–  Hiphopscenen i Göteborg har upplevt många saker tillsammans. Ett exempel på det är tragedier som Backabranden, det är något som verkligen påverkade scenen, säger Arefeh Behkbakht.

Men det är inte bara tragedier och händelser som har influerat musiken. Att Göteborg i grunden är en arbetarstad har påverkat det många rappare väljer att skriva om.

– De flesta texter som man ser idag, även bland de unga, handlar om social utsatthet, ojämställdhet och samhällsfrågor. Att det finns klyftor mellan rika och fattiga, segregation och den typen av ämnen. Hur Göteborg är som stad, för den är väldigt segregerad, påverkar musiken, säger Arefeh.

Hiphopen beskriver den vardagliga kampen som förs i staden, men trots det älskar man den.

– Trots att man har de här problemen vill man överkomma dem, för att man älskar sin stad så mycket, trots att man hatar den för att den gör en ont. Jag är helt övertygad att om tio, tjugo år så kommer man att analysera hur Göteborg har sett ut genom att lyssna på hiphopens texter. De är en tidskapsel om hur Göteborg var. Hiphopen gör en sorts samhällsjournalistik i musikform på ett sätt som ingen annan musikgenre i Göteborg gör, fortsätter Arefeh.

De flesta utav de rappare och producenter som finns i Göteborg lever inte på musiken, utan sysslar med den på sin fritid. Och trots att man är färre personer sett till antal jämfört med Stockholm, så är hiphopscenen i Göteborg minst lika produktiv. Och inte minst väldigt stark som grupp.

– Det som fascinerar mig är att folk är så otroligt passionerade, driftiga, produktiva och verkligen bryr sig om sitt hantverk. Om man bara visste berättelserna bakom de här personerna, vad de har fått överkomma, vad de har fått gjort med så lite resurser som de har haft. Att scenen i Göteborg är så rik och ändå så stark trots allt den har varit tvungen att gå igenom, säger Arefeh.

Något som Arefeh Behbakht verkligen understryker är vilka bra och duktiga textförfattare som finns i den här staden och vilken hög kvalité det som släpps har.

–  Om man kollar på den hiphop som har släppts här de senaste åren har det hållit väldigt hög kvalité. Till exempel Vic Vems senaste skiva som släpptes för några veckor sedan och Parhams skiva som släpptes förra året, de fick båda toppbetyg i recensioner. Detsamma gäller The Order som gör väldigt kvalitativ musik, säger Arefeh.

Hon ger exempel på Maktskiftet, en konstellation rappare som består utav Wordsilah (Haval & Karwan), Flame och Prince Ali. En grupp vars musikvideos och budskap har en väldig slagkraft i samhället.

– Deras hiphop har inte bara nått de som bara lyssnar på hiphop, utan även de som kanske inte lyssnar på hiphop men vill analysera deras budskap, säger Arefeh.

De som håller på med hiphop sysslar oftast inte bara med musik, utan försöker på något sätt ta ett samhällsansvar, vilket många i Göteborg gör. Vic Vem har haft projektet Mer än Ord som hjälper ungdomar att få utlopp för sin kreativitet genom rap och poesi. Rapparen Meta-Four jobbar som ungdomsledare, Middlesex och Fröken B har workshops i skolor, bara för att nämna några få exempel. Ett annat exempel är Peshi och GangSheBang, som en av minidokumentärerna handlar om, en rapskola för tjejer i alla åldrar.

– Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier kunnat ana att GangSheBang kunde få den effekten den har fått så här snabbt, det har ju bara gått några månader. Jag förstår inte hur man kan vara så bra efter så kort tid. Det säger en hel del om hur hungriga de här tjejerna är, att man kan komma så lång inte bara med talang utan även med den drivkraft de har. Och jag ser direkt hur hiphopscenen i Göteborg håller på att skapa historia. Det är det som är så exceptionellt med hiphopen i Göteborg, det krävs så lite för att så mycket ska hända. Det här kommer att skapa historia i svensk hiphops historia, säger Arefeh Behbakht.

Varför så många rappare är engagerade och antingen jobbar eller har jobbat med ungdomar kan inte Arefeh riktigt sätta fingret på, men det kan ha att göra med en av hiphopens grundpelare ”each one teach one”, ett talessätt som har sitt ursprung i slaveriet i USA. 

– Med det menar jag den här folkbildningsgrejen som finns inom hiphop, att man lär varandra, även mellan generationer. Många av de här hiphoparna axlar det ansvaret som samhället borde ta.  Ett exempel på det är Enver ”Chato” Ramirez, enligt mig är han göteborgshiphopens skyddsängel, han har varit någon som alltid har haft hiphopens rygg här, säger Arefeh.

”Each one teach one” innebär i det här sammanhanget att hiphopare och rappare engagerar sig och öppnar upp sina armar för framför allt ungdomar och hjälper dem med att bland annat få utlopp för sin kreativitet. Och genom att göra det tar de ett samhällsansvar, enligt Arefeh Behbakht.

– Det kan vara allt ifrån ungdomar som har hamnat snett till ungdomar som är kreativa men inte har någonstans att ta vägen eller ungdomar som har mycket på hjärtat men som inte riktigt vet vem de ska berätta det för. Då kanske de följer med till en studio och berättar det till musik. Den här typen av ansvar som de här personerna har behövt ta, har de tagit. Göteborg borde inte bara tacka hiphopen för den kulturen den har gett den här stan, utan även för det samhällsengagemang de har visat, säger Arefeh.

Vad kommer då att hända med hiphopen i Göteborg och hiphopen i Sverige? Det är svårt att svara på. Det är både jag och Arefeh eniga om. Men det vi vet är att den bara kommer att växa sig starkare och bli bättre. De välskrivna texterna och välproducerade beatsen kommer Göteborg att fortsätta leverera och snart kommer även tjejerna i GangSheBang att förändra hiphopkartan. Och för att avsluta den här texten ska jag citera Parhams ”I skuggan av hjältar”.

När du i livet vandrar, känner dig ensam

Kom ihåg att du går i skuggan av hjältar

Må du växa, göra ditt bästa

Följa ditt hjärta, på hjältar axlar

Föräldrar som flytt från krig i hemländer

Dom har tagit sig hit så du kan ta dig längre

Passerat landsgränsen mot världens ände

Så vår nästa generation kan ha det bättre

Riskera livet, duckade kulor

Så att ni skulle slippa vara nöjda med smulor

Blivit fängslad, torterad, känslan – förnedrad

Ensam, på ett släktträd de sågade av grenar

Dom får nog så de drar i ett flak

Fyllt av män, kvinnor och barn

Över bergen, destination ta sig till Sverige

Låt det inte vara förgäves