Det blev kraftiga reaktioner på veckans granskning av Borås djurpark och många har hört av sig med frågor, bland annat om varför djurparken arbetar på detta sätt och varför lejonen inte kan släppas ut i det vilda.

En stor del av djurparkers arbete vilar på bevarandearbete. Så är även fallet med Borås djurpark. Djurparker fungerar ofta som genbanker där en kollektion av djur ingår. Tanken är att ha en frisk stam att tillgå om en djurart dör ut eller man behöver sätta ut fler individer i det vilda.

– Vi deltar med 24 olika arter i bevarandeprogram och det är rekommendationer från artkoordinatorn som styr vilka djur vi ska avla med, sa Bo Kjellson, vd på Borås djurpark, när SVT Nyheter Väst intervjuade honom tidigare i granskningen.

Samtidigt har man endast satt ut en art hittills; visenter.

LÄS MER: Sjutton visenter flyttar från Blekinge till Ryssland

– Det här är ett långsiktigt arbete. Vi vet inte vad som händer om 50 år. Och då finns det en reservpopulation i djurparkerna, sa Bo Kjellson.

Får inte vara överkänsliga

När djurparken får så kallade överskottsdjur, det vill säga djur som djurparken inte kan ha kvar på grund av platsbrist, inavelsrisk eller aggressioner i flocken, förespråkar den europeiska djurparksföreningen EAZA olika metoder, där ingen är ”bättre” än någon annan. Metoderna är förflyttning till andra djurparker, preventivmedel för djuren, och ”breed-and-cull”, det vill säga föda upp och avliva.

Den senare metoden är omdiskuterad bland EAZAs medlemmar, men metoden är förankrad inom vetenskapen och många artkoordinatorer rekommenderar detta arbetssätt enligt EAZA.

– Som naturens väktare kan inte vi människor vara överkänsliga mot de metoder som naturvårdare tar till för att garantera en arts fortlevnad, säger David Williams-Mitchell, kommunikationschef på EAZA.

Enligt EAZA, som samordnar avelsarbetet bland sina medlemsdjurparker, där Borås djurpark ingår, skulle en utsättning av djurparkslejon i det vilda kunna leda till stor stress för djuren och även möjligtvis deras död.

”Bättre att inte leva”

Att låta djur föröka sig även om det finns en möjlighet att man måste avliva ungarna gör man för att djur ska få lov att utöva sitt naturliga beteende. Ungarna avlivas då de i normala fall skulle ha lämnat flocken (när detta sker beror på arten) för att undvika psykologisk stress hos djurföräldrarna, enligt EAZA. 

– Avlivningarna av dessa djur vid den rätta åldern påverkar således inte föräldrardjurens välmående, säger David Williams-Mitchell.

Det är centralt för organisationen att avlivningarna sker på ett så human sätt som möjligt, men så länge detta garanteras av medlemsdjurparken behöver de inte be om tillstånd eller berätta för EAZA vilka djur parken avlivar och varför. Så har även varit fallet med lejonen i Borås, där beslutet helt har tagits av djurparken.

– Om avlivning sker humant ser vi inte att detta påverkar välfärden för det avlivade djuret. Detta kan låta märkligt, men vi anser att det ur välfärdssynpunkt är bättre att inte leva än att leva under undermåliga förhållanden, som exempelvis att leva i en aggressiv grupp, säger David Williams-Mitchell.