Det var efter att hon på olika sätt varit nära döden som terapeuten Jessica Cederholm bestämde sig för att bli dödsdoula. Hon hade då följt sin mamma in i döden när hon legat på hospice på grund av sin obotliga lungcancer och några år senare drabbades även hon själv av cancer. Det var operationer och cellgifter och hon var väldigt sjuk under en lång tid.

– Men i stället för att bli skräckslagen så blev jag nyfiken. Och varje gång jag talar om döden så känner jag mig trygg och allt blir så tydligt. Kanske mycket att säga att jag älskar att prata om döden, men jo det gör jag.

Göra döden pratbar

Jessica Cederholm är snart färdigutbildad dödsdoula och hon hoppas kunna hjälpa andra som är i en liknande situation som hennes mamma var och även hon själv som närstående.

– Jag var så vilsen och rädd, så hade någon knackat mig på axeln och erbjudit den här stödfunktionen så hade jag tagit den fullt ut.

Hon tycker att döden har ett oförtjänt dåligt rykte och hon vill verka för att göra döden mer pratbar eftersom hon märker att något löses upp inombords när människor får tala om döden.

– Vi kanske inte kan bli vän med döden men vi kan åtminstone bli bekanta med den och lära känna våra egna rädslor runt det. Då blir det inte lika läskigt och kan vara något av en gåva i slutändan.

Gått i terapi

Hon vill betona att de som dödsdoulor inte ska ersätta den palliativa vård som finns i dag och som hon tycker är fantastisk på många sätt, men som inte räcker till fullt ut enligt henne.

– Via utbildningen får vi massvis med fina verktyg för att på ett lyhört och inkännande sätt guida den döende och närstående till en trygg plats att vara med döden.

Du är en av 40 blivande dödsdoulor, finns det behov av så många?

– Vi är 10 miljoner människor i Sverige så jag tror vi behöver ännu fler dödsdoulor, säger Jessica Cederholm.