– Man ser att vägen plötsligt är avbruten. Det betyder att någonting under har glidit. Det som rör sig är leran under, det är alltid den. I Sverige och Norge sker det här på ställen som vi människor inte uppfattar som sluttningar, det räcker med någon grads lutning, säger han.
I dag – eller om 200 år
Enligt Johan Kleman så har framförallt södra Sverige mycket lera i marken. Det är en tiotusen år gammal rest från istiden som gör att lerskred förr eller senare inträffar. Det betyder inte att risken att drabbas är särskilt stor. Under 1900-talet har det bara inträffat ett par större skred.
Enligt Johan Kleman hade skredet i Stenungsund förmodligen inträffat förr eller senare, men det hade lika gärna kunnat dröja 200 år till. Ett större regn ökar risken mer än om det är torrt i marken.
– Lerskred kan också inträffa vid enkla samhälleliga åtgärder. Du kanske gräver bort tre eller fyra meter lera för att göra en undergång under en väg. Det kan räcka för att få i gång ett lerskred. Det måste inte vara katastrofala händelse som utlöser det, leror blir svagare med tid, säger han.
Mindre risk i östra Sverige
Det är främst områden där det finns mycket salt i leran som är utsatta, det gör nämligen att leran sakta men säkert blir svagare. Östersjön bestod vid istiden av sötvatten, så i östra Sverige finns det mindre salt i leran jämfört med på Västkusten.
Enligt Kleman har myndigheterna stenkoll på hur marken ser ut i området.
– Så länge allt håller gör man ingenting, annars skulle man få bygga om hela samhället i stor grad.
Fakta: Kvicklera
Kvickleror finns framför allt i Västsverige. De är normalt sett relativt stabila, men kan bli mycket lösa om de utsätts för vibrationer eller ökad belastning.
Flera av de stora skred som skett i Västsverige är av kvickleretyp.
När leran förlorar sin stabilitet hamnar den i ett flytande tillstånd och den sammanhållande kraften mellan lerpartiklarna går förlorad. Det här kan leda till stora skred.
Kvickleran förekommer i Skandinavien, Nordamerika och Ryssland där de avsatts i anslutning till de stora inlandsisarna. Områden med höga salthalter är mest utsatta.
Stora delar av Västsverige består av områden med stora förutsättningar för kvicklera, det gäller hela vägen från norra Halland, upp längs hela Västkusten, Vänernområdet och stora delar av Dalsland och Värmland .