Louise Björnram kan inte leva utan sina hattar. Det särskilda intresset för huvudbonaden började redan i högstadiet.

– Jag blev direkt intresserad av hatten för jag kunde inte förstå hur den var uppbyggd. Så jag gick en kurs och föll för yrket direkt, säger hon. 

Och det var där som intresset för det komplexa hantverket bakom hattekniken tog sin början. I dag har hon jobbat som modist i sex år, och tar nu steget och ska bli mästare på hattmakaryrket. Hon vill nämligen bli hattmakare med ett så kallat mästarbrev. Det är ett avancerat prov man gör efter att ha jobbat som hattmakare i tio tusen timmar, eller varit aktiv i yrket i sex år.

Modist och hattmakare

I stora drag kan skillnaden mellan modist och hattmakare förklaras som att modister gör damhattar och hattmakare gör herrhattar. En hattmakare använder sig av en mycket svårare teknik och metod, som härstammar från 1800-talet.

Och det finns i dag bara två hattmakare i Sverige med mästarbrev. Nu vill Louise Björnram alltså bli den tredje.

– Hattmakare har en väldigt spännande historia och jag vill gärna vara med och bevara det, säger hon.

Hon förklarar att det är det svåra hantverket som fascinerar henne, att utmaningen i sig är spännande. Hon har precis börjat som lärling för att bli hattmakare.

Räcker det inte med att vara duktig som du är, varför måste man ha ett mästarbrev?

– Ett mästarbrev är en stämpel på kvalité på mitt arbete och det är också något att använda för att visa för kunder. Jag vill också själv kunna ha lärlingar senare. Men jag kanske kommer att få mästarbrevet om först tio år, förklarar hon.