– De sa gång på gång att det skulle hjälpa oss, men det krävdes att en pojke skulle dö för att någonting skulle hända, säger mamman till SVT Nyheter Väst.

Det är fullt med folk i lägenheten där familjen tillfälligt bor, när SVT Nyheter Väst kommer på besök. I hallen möts vi av en flicka i treårsåldern som granskar oss nyfiket. Inne i lägenheten hörs barnskratt och skrik.

Det är trångt, men här har familjen, vars lägenhet i Biskopsgården exploderade, funnit en tillfällig fristad. Mamman till en av de män som dömts till livstids fängelse för morden på Vår krog och bar, befann sig själv i lägenheten när granaten exploderade. Hon försöker sätta ord på de senaste veckornas händelser: livstidsdomen, hoten som riktats mot familjen och så slutligen granatattacken den 22 augusti som tog livet av hennes åttaårige släkting.

– Jag vaknade av smällen, barnen skrek och så såg jag mamman med den döde pojken i sin famn. Det är det enda jag minns. Jag vet att jag skrek hans namn gång på gång. Det var väldigt skrämmande och traumatiskt och jag kan knappt beskriva det, säger hon.  

Vill lämna Sverige

Hon sitter i soffan och tittar allvarligt framför sig. Då och då kastar hon en orolig blick ut genom fönstret som om det ofattbara när som helst skulle kunna hända igen. Numera lever hon under skyddad identitet. Inom några dagar kommer familjen att flytta igen till en hemlig adress någonstans utanför Göteborg.  

– Vart jag än tar vägen kommer jag aldrig glömma det som hänt och jag kommer alltid vara rädd för att det ska hända igen. Jag kommer aldrig känna mig säker igen. Hade jag haft möjlighet och resurser så hade jag lämnat Sverige helt och hållet.  

Hon berättar att hon ända sedan rättegången mot den morddömde sonen känt att familjen levt under hot. I samband med att hon besökte sonens rättegång tillsammans med två av sin barn och en granne kom det fram en man med solglasögon till henne.  

– Han fällde ner solglasögonen och sa ”jag ska visa dig” och sen gjorde han så här. Mamman drar sitt finger över strupen, tecknet för att få halsen avskuren.  

– En av mina söner kände igen honom. Jag blev jätterädd. Vi gick till polisen som stod precis i närheten och berättade vad som hade hänt. Men de brydde sig knappt.  

Hotades flera gånger

Enligt mamman är det inte enda gången familjen utsatts för hot. Hon berättar om hur en av hennes söner blev jagad när han var på väg hem från skolan och hur en man tog stryptag på honom. Så sent som fredagen veckan innan granatattacken hade en annan av hennes yngre söner blivit hotad, vilket ledde till att hon och en äldre son gick till polisen.  

– På fredagen gick min son till polisen och berättade att det är jättemycket hot mot min familj och att vi behöver hjälp. Vi fick beskedet att vi skulle ha ett möte med polisen den 22 augusti för att se vad de kunde göra. Men då var det försent, förklarar hon.  

Men om ni visste att ni var utsatta för hot varför lät ni en familj från England komma och hälsa på och bo i lägenheten.  

– Jag tänkte att de bara ville skrämma oss. Jag kunde aldrig någonsin tro att det var möjligt att någon skulle slänga in en granat genom vårt fönster. Jag är från Afrika och jag har aldrig tidigare sett ett vapen och så kommer jag  till Sverige och får en granat kastad in i min lägenhet. Jag är fortfarande är i chock, förklarar hon.  

”Nytt fenomen”　

Daniel Neck är polis och samordnare för Trygg i Västra Hisingen. Han jobbar långsiktigt och i samverkan med stadsdelen för att öka tryggheten i området. Han vill inte kommentera det enskilda ärendet utan hänvisar till den hot- och riskbedömning som gjorts centralt med anledning av domarna i rättegången om dådet på Vår krog och bar.  

– Om det är så att granatattacken är en hämnd för morden på Vår krog och bar så är det här fenomenet nytt för oss, att man inte ger sig på individen det handlar om utan familjen, säger han.  

Thomas Fuxborg, polisens presstalesman, har bekräftat för SVT Nyheter Väst att polisen tillsammans med Göteborgs Stad tidigare tittat på möjligheten att skaffa ett nytt boende åt familjen, men att det av olika anledningar inte blivit så.  

Familjen var inte satt under skydd eftersom man bedömde risken för att hot mot anhöriga skulle verkställas var låg, om inte den förmodade motståndaren själv är där.  

– Normalt sett ger de sig inte på tredje part. Här visste man ju att personen satt häktad, säger Thomas Fuxborg och syftar på den morddömde man som är skriven på adressen.  

Gjorde ni en felbedömning?  

– Då tyckte vi att vi gjorde rätt, men idag med den här kunskapen och verkligheten hade vi ju gjort en annan bedömning.  

Vill få sonen frikänd

Vi frågar mamman om hur hon ser på framtiden. Men hon säger att hon inte orkar tänka på det nu. Just nu kretsar tankarna kring den otrygghet som hon ständigt känner och på möjligheterna att få den morddömde sonen frikänd. Hon är övertygad om att han är oskyldig.

Sonen dömdes till livstidsfängelse för mord av en enig tingsrätt tidigare i år. Domen har överklagats och hovrätten kommer att ta upp fallet med start den 3 oktober.