Linda Gustafsson och Jimmie Lindell har startat det ideella projektet Sveriges Späckhuggare.
– Vi har varit intresserade av valar och de marina djuren ganska länge. Vi är fascinerade över att späckhuggare kommer in i svenska vatten. Och ingen har riktigt tag i tag i att kartlägga dem, så vi tänkte att det kan ju vi göra, säger Linda Gustafsson.
De vill försöka följa de späckhuggare som syns i svenska vatten varje år och se om det är samma individer som kommer tillbaka.
Hur ser man skillnad på olika späckhuggare?
– Det gör man via ryggfenan. Varje ryggfena är unik, som ett fingeravtryck. Sadeln, som är en grå fläck bakom ryggfenan kan också hjälpa till, säger Linda Gustafsson.
”Magiska, intelligenta djur”
Vännerna har pluggat marinbiologi tillsammans, och Jimme skrev sitt mastersarbete om späckhuggare i nordvästra USA i Washington. Då såg han dem på nära håll i ett halvårs tid.
– Det var magiskt. De är mycket större än man tänker sig. Och så är de intelligenta, nyfikna och har en stor uppfinningsrikedom, säger Jimmie Lindell.
Linda berättar också att de är sociala djur som gillar sin familj, och som håller ihop livet ut.
Flera observationer på västkusten
På våren och sommaren brukar observationerna av späckhuggare i svenska vatten ta fart. Via andra sajter och nätverk har Linda och Jimmie fått information om observationer i bland annat Marstrand, Väderöarna, Lysekil och Varberg. Och Måseskär utanför Orust.
– Det är en hotspot, säger Jimmie Lindell.
Däremot verkar det inte finns så mycket forskning gjord om späckhuggare i svenska vatten. Och genom att ta hjälp av allmänheten hoppas nu vännerna kunna bidra till framtida forskningsprojekt om just detta, genom att skapa en ID-katalog där data om varje individ kan föras in.
– Nu i början gör vi det här mest för att det är roligt. Men vi har en tanke på att det vore roligt att publicera något senare, säger Linda Gustafsson.