Därför ställer öbon Annika Grundén upp för strandpaddan – se henne förklara i klippet.
Käringön har tidigare haft stora kolonier med strandpaddor, eller stinkpaddor som dom också kallas längs kusten. På 1990-talet kryllade det av dem, mycket tack vare att det fanns små vattensamlingar på berget där paddan kunde föröka sig.
Trängts undan av landskapet
Men allt eftersom landskapet vuxit igen har strandpaddan trängts undan. Numer finns det bara en handfull individer kvar på Käringön.
– Ljungen har brett ut sig och paddorna får svårt att röra sig. Deras livsmiljö har sakta vuxit bort, säger Claes Andrén som är amfibie- och kräldjursexpert.
Bränner ljung och gräver bort jord
För att vända den negativa trenden har länsstyrelsen tillsammans med Orust kommun börjat återskapa miljön för strandpaddan på Käringön. Ljung har bränts upp och stora massor jord grävts bort.
– Det är en av de största åtgärder vi gör att återställa dammarna så att strandpaddan kan komma tillbaka, säger Anna Stenström, naturvårdshandläggare på länsstyrelsens i Västra Götaland
Men insatsen hade inte blivit av om det inte varit för öbornas engagemang. Flera har varit med på inventering och några har själva återskapat hällkar, som de nu ser till att ta hand om.
FAKTA: Strandpadda
Fakta: Strandpadda (stinkpadda)
- Arten är fridlyst i hela landet enligt artskyddsförordningen. Det innebär bland annat att det är förbjudet att avsiktligt fånga, döda eller störa dem.
- Strandpaddan finns längs hela västkusten men också i Skåne och Blekinge.
- Strandpaddan är i grunden en stäppart som gynnas av öppna eller glest bevuxna markytor med varma och tillfälliga lekvatten.
- Arten har en långt utdragen lekperiod från april till augusti. Olika honor i en och samma population kan dels lägga ägg vid olika tidpunkter, och dels ha olika reproduktionsstrategier.
Källa: SLU Artdatabanken
