Nadim Ghazale är stolt över sitt efternamn, och att hans dotter och son bär det. Men han har samtidigt en komplex relation till sitt födelseland, Libanon. Beslutet att inte låta barnen bli libanesiska medborgare eller lära dem arabiska, har gjort Nadim Ghazales egen pappa besviken.
– Det smärtar mig, för det är enda gången jag gått emot mina föräldrars vilja. Jag vet inte om det är rätt beslut, men det är ett beslut jag har tagit och som jag tror blir bäst för mina barn.
“Vill bespara mina barn det jobbiga”
I Min sanning berättar Nadim Ghazale om rasismen under uppväxten i Ulricehamn. Som tonåring på handbollsplanen blev han kallad “blatte” och “svartskalle” av motspelare. När det var dags att söka jobb upplevde han att han inte blev kallad på lika många intervjuer som vänner som fötts i Sverige.
– Alla får kämpa, men jag har upplevt att jag fått kämpa lite mer än många andra. Som förälder vill man vara beskyddande och jag vill bespara mina barn det jag själv fått utstå som var jobbigt, säger han.
Det kan väl inte vara en nackdel att ha ett andraspråk?
– Det har inte bara varit fördelar för mig att prata arabiska, de jag möter som polis kan få andra förväntningar på mig. Som att jag ska ha lättare att släppa grejer.
Samtidigt tycker Nadim Ghazale att det är viktigt för unga i samma situation som han själv var att inte hamna i en offerroll:
Se hela intervjun med Nadim Ghazale i “Min sanning” i SVT2 söndagen 31/1 klockan 20 eller i SVT Play.