Boplatserna Snarsmon i Tanums kommun och Skojareberget i Dals-Eds kommun var aktiva under 1800-talet och fram till tidigt 1900-tal.

Under 2024 har Länsstyrelsen utrett om lämningarna efter resandebosättningarna ska klassas som fornlämningar, och enligt utredningen utgör de ”på ett konkret sätt materiella spår av ett strukturellt utanförskap ända fram till 1900-talet”.

På fredagen beslutade länsstyrelsen att boplatserna ska fornlämningsförklaras.

– Det här bidrar ju till minoritetspolitiken och att det är en stor grupp människor som egentligen inte funnits med i vårt kulturarv, säger Mats Herklint, länsantikvarie för kulturmiljöenheten på länsstyrelsen.

”Behöver ta itu med historien”

Resandefolkets historia i Sverige har präglats av utanförskap, vilket inte minst kan ses på de nya fornminnena där boplatserna är placerade långt ifrån övriga civilisationen.

– Man behöver nog ta itu med historien och börja erkänna de övergrepp och kränkningar som alla romer, olika romska grupper i Sverige, har fått erfara, säger Soraya Post, tidigare Europaparlamentariker för Fi och numera ledamot för romska rådet i Göteborg.

År 2000 erkändes resandefolket som den största och äldsta gruppen i minoriteten romer och är därmed en nationell minoritet i Sverige.

Arkeologiska fynd

Frågan om att utreda platsen i Tanums kommun väcktes av Bohusläns museum redan 2014. Fornlämningen består av 12 husgrunder där familjer från resandefolket levde mellan 1860 och 1907.

Under flera år gjorde museet arkeologiska utgrävningar på platsen. Då dokumenterades både föremål och de sätt på vilka husen var byggda. Bland annat hittades personliga saker, bruksföremål, redskap och verktyg.

I Dals-Ed består fornminnet av ett 20-tal hus på utmarken till Västra Hökesäter. På platsen uppskattas det ha bott familjer från resandefolket mellan 1825 till omkring 1910. De försörjde sig på hantverk och handel som bedrevs både i Sverige och Norge, enligt utredningen.