Robert Gustafssons karaktär Roland Järverup, frontfigur i Rolandz, har synts i flera sammanhang under den senaste tiden. Senast var det Melodifestivalen som varit en dröm för Roland att delta i.

– Det var inte min dröm utan Rolands dröm. Mina gubbar är lite som mina barn. Jag låter dem ta del av saker som de drömmer om. Samtidigt utsätter jag mig själv för saker som jag annars inte skulle gjort, säger Robert Gustafsson.

Fler karaktärer uppträder

Men det är inte bara Roland som kommer att dyka upp när Robert Gustafsson uppträder i höst. Även Weiron i Ottan kommer passa på att äntra scenen på hemmaplan.

– Weiron var ju från början en Stockholmsvinkel på den arga göteborgaren. Han står emot myten om ”goa, glada Göteborg”. Staden har ju en inbyggd aggressivitet i dialekten. Just därför ska man vara mån om att vara så god och glad, säger Robert Gustafsson.

Han berättar att under hans tid på scenskolan i Göteborg på 1980-talet mådde staden dåligt.

– Konkurser, mycket avgaser, varvet lades ner och änglarna åkte ur serien. Det var bara bedrövligt allting. Det var en aggressiv tid men idag är det mycket goare och gladare, säger han. 

På en spårvagn var det en bild på dig där det stod Sveriges roligaste man. Hur är det att leva upp till den rollen?  

– Ja, det är ungefär som att säga Sveriges godaste brunsås eller Sveriges skönaste samlag. Det är mycket märkligt så det får man nog ta med en nypa salt. Det där var någon journalistisk vinkel från 1990-talet och sedan har jag fått leva med det.

Hur har det varit då?

– Det kan vara besvärligt i krogmiljö efter 23. Folk som pekar och säger ”säg något roligt så jag får skratta”. Men man får se det positivt. De har ju minnen från det de kommer ihåg mig för.