Peter Svensson minns den där gången när han hade gått och lagt sig och hörde ljud från lägenheten ovanför. En mörk röst som lät arg och en ljus som lät förtvivlad. Han gick upp och knackade på.
– Mannen öppnade, han var irriterad. Jag sa att jag bara ville kolla att allt var okej. Han sa ”ja, allt är okej”.
Peter Svensson förklarade att han hade hört en kvinna som lät ledsen, och att han ville höra hur hon mådde. När kvinnan ropade att det inte var någon fara förklarade Peter Svensson att han bodde i lägenheten under och att grannarna gärna fick komma ner om det skulle vara något.
– Jag hörde aldrig något mer från lägenheten. Det kan bero på olika saker, men det var viktigt att kvinnan fick veta att hjälp fanns att få, och att mannen visste att det fanns någon som hörde, säger Peter Svensson.
Han hänvisar till forskning som visar att sannolikheten för att en utsatt person gör motstånd är större om personen upplever att den kommer att få stöd av andra.
”Grannars agerande har räddat liv”
Civilkurage räddar liv, menar Peter Svensson, som tillsammans med kriminologen Nina Rung grundade den ideella organisationen Huskurage för fyra år sedan. Kommuner, bostadsrättsföreningar och fastighetsbolag runtom i landet har antagit organisationens policy.
– Utgångspunkten är omtanke om varandra. En liten insats kan göra stor skillnad, att knacka på dörren kan avbryta våldet, säger Peter Svensson.
I policyn står att man vid oro för våld ska ringa på hos grannen och ta hjälp av andra grannar eller polis om situationen upplevs som hotfull. En kopia av överenskommelsen kan sättas upp i trapphuset, och hjälpa de boende att ingripa när de tror att någon blir utsatt för våld.
Ovanligt att utomstående blir utsatta
Peter Svensson betonar att det är ovanligt att förövare av våld i nära relationer ger sig på utomstående, men säger att den som är orolig kan knacka på dörren och gå därifrån. Man behöver inte heller vara rädd för att ha fel.
– Det bästa som kan hända är att allt är bra. Det värsta som kan hända är att någon dör medan vi hör på. Det är den Lejonhjärtska principen, om man inte gör nåt är man bara en liten lort.
Sommaren svår period för många
Huskurage har samlat många berättelser om hur grannar lyckats avbryta våld och om hur kvinnor som utsatts blivit nära vänner med dem som vågat ingripa. Sommaren är en särskilt svår period för kvinnor och barn som blir utsatta för våld i hemmet. Risken att hamna i kriminalitet och att själv utöva våld är större bland dem som själva utsatts tidigt i livet, säger Peter Svensson, som menar att civilkurage kan bidra till att bryta en ond spiral.
– Vi kan kanske inte få varje familj att må bättre eller varje kvinna att lämna en våldsam man. Men vi kan faktiskt förändra liv, säger han.
Så kan du upptäcka och förhindra våld i nära relationer
Var uppmärksam. Misstänker du att det förekommer fysiskt eller psykiskt våld – knacka på. Du kan till exempel säga: ”Hej! Jag blev orolig, jag hörde att någon verkade ledsen och jag tyckte att det verkade komma ifrån den här lägenheten. Jag tänkte bara kolla hur det är?” Berätta var du bor och vad du heter, så att en utsatt person vet var den kan vända sig.
Är du rädd för att knacka på ensam kan du ta hjälp av andra grannar eller ringa polisen. Kontakta alltid polis om situationen är akut eller hotfull.
Håll utkik efter eventuella varningstecken. Det kan handla om att kvinnan aldrig verkar lämna lägenheten eller att barnen går lättklädda på vintern. Om du misstänker att barn far illa bör du göra en orosanmälan till socialtjänsten.
Var medveten om dina egna fördomar. En gärningsman behöver inte vara stor och stark, och våld i nära relationer förekommer i alla samhällsgrupper. Våra föreställningar om hur gärningspersonerna borde se ut kan förhindra att vi upptäcker våldet.
Prata med barnen, om det finns några i familjen. Berätta vem du är och var du bor, så att de vet att de har någon att vända sig till om något skulle hända.
Kom ihåg att det handlar om omtanke, inte misstanke, om det känns obekvämt att ringa på.