De kom med nejlikor. På kortsidan i den stora salen på makedonska föreningslokalen i Borås hänger ett gulnat tidningsurklipp. Bilden är tagen framför ett flygplan. Rubriken lyder Jugoslavisk nejlikedoft över Torslanda. Nejlikorna var en gåva flickorna hade med sig.

De var 72 unga flickor som kom i augusti 1967 för att arbeta.

En dag ledigt fick de. Sedan var det dags att börja jobba på fabriken. Boska Todorovska var bara 17 år och minns hur stor fabriken kändes. Det hon tyckte var svårast i början var språket.

– De pratade finska runt omkring oss så jag trodde det var svenska. Så jag lärde mig finska från början. Svenska, det var arbetsledarnas språk. Vi hade inte tid att prata med dem.

Tungt arbete

Hon minns arbetet som tungt och stressigt. Gick tråden av gällde det att snabba sig. Även Rebecca-Pandora Friedman minns hur det löpande bandet tog på krafterna.

– Bandsystemet skulle gå hela tiden, säger hon.

Uppskattningsvis runt 20.000 invandrare, varav merparten finländare hade till slutet av 70-talet jobbat på Algots. På 70-talet slog teko-krisen till på allvar och Algots gick i konkurs.

Dans på helgen

Boska Todorovska har även ljusa minnen från den första tiden i Sverige. Hur hon och de andra sömmerskorna brukade gå tillsammans till jobbet från fabrikslägenheterna på Hedvigsborg. Och helgerna.

– Det var roligt att gå ut och festa och dansa, säger hon.

Nu har det gått 50 år sedan de kom till Sverige. Några av dem åkte tillbaka. Andra stannade kvar, fick andra jobb och bildade familj.

– I början tänkte vi åka tillbaka. Men när barnen började skolan så kände vi, ”Nej, vi stannar kvar”, säger Boska Todorovska.

”Tiden går fort”

50-årsjubileet uppmärksammar de nu på lördag i Makedonska föreningen i Borås. För allmänheten finns en utställning att titta på. Senare på kvällen blir det fest för de nu pensionerade sömmerskorna.

– När man tänker tillbaka så tänker man. Oj, vad tiden går fort, säger Boska Todorovska.