– Det är inte rimligt att ha en verksamhet som bara fungerar om de anställda jobbar övertid, säger Andreas Papagiannis, förtroendevald för Vårdförbundet och specialistsjuksköterska på Sahlgrenskas ambulansenhet.

För ambulansen, som inte kan dra ner på vårdplatser, har sommarbemanningen alltid varit en utmaning. Men på SU:s enhet är situationen i år ovanligt tuff. Sex vikarier fick sluta i våras för att möta sjukhusets stora sparkrav och sommarvikariaten som erbjöds var bara tre månader istället för sex.

Det har troligen bidragit till att det varit ett betydligt lägre söktryck till tjänsterna, tror SU-ambulansens tillförordnade verksamhetschef Jonas Eriksson.

– Med facit i hand att är det lätt att säga att vi borde hanterat det annorlunda. Men där och då var det en del av handlingsplanen för att täcka det enorma underskottet och vi hade inte så många alternativ, säger han.

”Har ingen beredskap”

Andreas Papagiannis säger att ambulansverksamheten nu är så slimmad att de sliter för att kunna åka direkt på prio 1:or, de mest akuta larmen. Konsekvensen blir att alla andra får vänta längre.

Samtidigt blir verksamheten sårbar vid en större händelse, vilket han tyckte märktes vid Oceanabranden som krävde många ambulanser på plats.

– Vi fick åka runt över hela stan och hämta patienter efteråt. Folk slutar ju inte att bli sjuka bara för att någonting händer, men med den här organisationen finns det ingen beredskap för det över huvud taget, säger han.

Han träffar ofta annan blåsljuspersonal, och tycker att politiker missar sjukvårdens roll i krisberedskap vid resurstilldelning.

– Räddningstjänsten pratar om förstärkningsläge, och polisen ökar sin bemanning under vissa helger på grund av ett förhöjt terrorhot. Vi gör tvärtom, säger Andreas Papagiannis.