Beslutet om att skaffa barn själv kom inte som någon blixt från klar himmel. För Annika Åström i Umeå var det något som växte fram under lång tid.
– Jag har vetat länge att jag ville bli mamma. Jag kände av den biologiska klockan tidigt, redan när jag var 18 år ville jag ha barn. Men det är ju inte så enkelt att det räcker med vilja, det är många bitar som ska på plats först, säger Annika.
Partnern vill inte bli pappa
När hon var 32 år träffade hon sin nuvarande partner, men han var inte redo att bli pappa. Det var då som idén om att åka till Danmark blev verklig. I Danmark har tusentals svenska kvinnor själva betalat för och fått hjälp med inseminering och provrörsbefruktning, något som inte varit tillåtet för ensamstående i Sverige. Och hennes partner stöttade henne.
– Vi älskar varann, så vi pratade igenom det här. Han förstod hur viktigt det här var för mig, säger Annika.
Innan behandlingen gjorde hon flera undersökningar i Umeå. Insemineringen i Danmark lyckades inte, men då valde Annika att prova provrörsbefruktning. Då plockas ett ägg ut och befruktas med donerade spermier för att sedan sättas tillbaka. Det lyckades – på första försöket.
– Jag svor faktiskt när jag såg stickan, det kändes för bra för att vara sant! Men det var såklart en positiv chock, berättar Annika, som nu är gravid i vecka 24.
Många funderingar
Hon har funderat mycket på det där med att vara ensam förälder. Är det snällt mot barnet? Behöver jag en partner som stöd? Vill jag vara själv? Vad säger jag till barnet om det undrar varför det inte har en pappa? Men hon har landat i att det viktiga är att det är tryggt, älskat och efterlängtat och det kommer att ha många förebilder, både män och kvinnor.
– Jag tycker att det också kan finnas en lättnad och trygghet i att ha allt ansvar om barnet. Att inte behöva kompromissa om allt, inte riskera bråk, säger Annika.
Barnet i magen är en pojke och han ska heta Truls. Och om Truls en dag vill veta vem hans biologiska pappa är så kommer det att vara möjligt. Annika har valt en öppen donator.
– Sen har jag förstått att det i praktiken är få som faktiskt vill söka upp donatorn. Men det är bra att det går, säger hon.
Väntat länge
Att lagen nu ändras i Sverige från den första april så att även ensamstående kvinnor kan få behandling är något som Annika väntat länge på. Hon tror att fler kvinnor kommer att ta steget, när man slipper åka utomlands. Och de som redan inseminerat sig slipper försvara sig inför omgivningen.
– Det är på tiden! Jag är glad för andras skull, det kommer att underlätta för så många. Jag kan tänka mig att göra behandling i Sverige om det blir aktuellt för mig med fler barn, säger hon.