Att restaurera utdikade våtmarker har lanserats som en viktig klimatåtgärd och något som kan hjälpa Sverige att klara klimatmålen.

Samtidigt är det känt att klimatnyttan är begränsad även om så kallad återvätning ofta är bra för naturen och den biologiska mångfalden.

Återställning ökar växthusgas

Nu har forskare på SLU i Umeå sett att återställda våtmarker också kan innebära att utsläppen av växthusgaser ökar.

– En konsekvens av att man återväter är att man kan öka avgången av metan som också är en ganska stark växthusgas, säger Hjalmar Laudon, forskare på SLU.

Det är studier på Stormyren i närheten av Vindeln som visat på utsläppen av metangas.

Marginell effekt i stora delar av landet

Forskningen visar också att begränsningen av koldioxidutsläpp från återställda tidigare utdikade våtmarksområden är marginell i de norra och mellersta delarna av landet. Åtgärder i de områdena är förhållandevis meningslösa ur ett klimatperspektiv menar man på SLU.

– Då ska man gå på väldigt mycket mera näringsrika torvmarker, då får man en mycket större effekt på att minska utsläppen, säger Hjalmar Laudon.

Han konstaterar att det då ofta handlar om jordbruksmarker, framförallt i södra Sverige. Marker som samtidigt behövs för livsmedelsproduktion.

Inte rätt väg

Hjalmar Laudon anser inte att man kan räkna hem någon minskning av utsläppen av växthusgaser genom att återställa våtmarker mer än på marginalen.

– Som kortsiktig lösning tror jag inte att det är en väg att gå, då måste vi hitta andra lösningar, säger han.