Åsza Lindholm Zemrén är chef inom handikappomsorgen i Lycksele. Ett vanligt använt riktmärke inom vård och omsorg har varit 25-30 medarbetare per chef, men Åsza har personalansvar för drygt 50 anställda och ansvarar för sex olika boenden.

– Ja det är ju en utmaning, det finns ju forskning som visar att en dynamisk grupp består av tio till tolv medarbetare och en chef. Jag har faktiskt börjat säga till mig själv att jag har ett omöjligt uppdrag, konstaterar hon.

Lång resa

Vägen till den insikten har varit mödosam och lämnat spår efter drygt tio år som chef i några olika kommuner i Västerbotten. Hon har varit sjukskriven för utmattningssyndrom i två omgångar.

– Det är ju en resa jag önskar att jag hade sluppit. Eftersom jag själv ändå drog i bromsen i god tid så blev min väg tillbaka inte så lång och jag själv inte så skadad. Jag lyckades också nu sist på något vis zooma ut och se att det här faktiskt är ett strukturfel, berättar Åsza.

”Jobbar i en korvmoj”

I sjukskrivningsprocessen var det också en som sa till Åsza att hon måste förstå att hon inte kan leverera en trerätters meny när hon jobbar i en korvmoj. Hon gick hem och kände sig dum och dålig för att hon hade sådana ambitioner. Men sen blev hon arg.

– För så länge det står Kalles restaurang och inte Kalles korvmoj på skylten så förväntar sig ju människor att vi ska kunna leverera mer än bara korv!

Hon menar att så länge kommunerna befinner sig i en situation där människor förväntar sig mer service av organisationen än vad den kan leverera så kommer det här gapet att växa.

Frustration skapar ohälsa

Åsza Lindholm Zemréns åsikt är att när organisationer blir för slimmade börjar alla se om sitt eget hus och fokusera på sin egen lilla del för att orka med. Då minimeras den nödvändiga samverkan, vilket får konsekvensen att man som anställd tappar helhetsbilden och uppdragsfokus.

– Det skapar en växande frustration som kan leda till ohälsa, säger hon och fortsätter:

– För man måste komma ihåg att de som jobbar inom vård och omsorg tar avstamp från sitt hjärta. Man vill göra rätt. Man vill göra det bra. Den stora utmaningen förutom resursfrågan är därför hur vi ska lyckas hålla den professionella kompetensen vid liv.

Fick bra stöd

Hon funderar mycket på de här frågorna, men konstaterar att varken hon eller någon annan verkar ha tid och utrymme att ta reda på svaren. Idag mår Åsza Lindholm Zemrén rätt bra, och har under sin resa fått bra stöd från sin chef och sina kollegor.

– Men jag får jobba varje dag med mina egna krav och mina egna förväntningar eftersom förutsättningarna är desamma, min chef och mina kollegor kan inte heller trolla bort dem. Alltså landar det ändå hos mig att jag måste klara av att styra bort saker som jag utifrån hjärtat skulle vilja göra bättre, och det får jag jobba med varje dag.