Kommuner i både Sverige och Finland står på kö för att komma i fråga för etableringen av den nya jättefabriken. Nu är det tio kommuner kvar som är aktuella: Luleå, Skellefteå, Gävle, Västerås, Norrköping, Mariestad-Skövde, Göteborg, Malmö och två kommuner i Finland, varav en är Vasa. Under resten av året ska platsen för fabriken vaskas fram bland dessa kandidater, och sedan ska det gå fort.

– Det här är ett av de största industriprojekten över tid. Men det bygger också på att vi är inne i en enorm omställningsperiod där vi går från fossilt bränsle till att elektrifiera. Det kan betyda en enorm möjlighet för Sverige, sa Northvolts VD Peter Carlsson när SVT träffade honom i samband med besöket i Skellefteå i lördags.

LÄS ÄVEN: Här vill kommunen att batterifabriken ska ligga

Relativt nytt bolag

Det som skapat uppståndelsen kring projektet är den oerhört snabba tillväxten för efterfrågan på stora batterier som väntas. Detta beror bland annat på att antalet elbilar väntas öka framöver. Företaget skriver i en av sina projektsammanfattningar att om elbilarna utgör en tiondel av bilförsäljningen 2025 kräver det att den globala kapaciteten i batterifabriker måste öka från 8 till 500 GWh.

Det innebär en minst sagt spektakulär utveckling. Företaget grundades så sent som 2015 och hade enligt de uppgifter som finns hos Bolagsverket ingen egentlig verksamhet förrän i slutet av förra året.

LÄS ÄVEN: Skelleftehamn möjlig plats för batterifabriken

Företaget har fortfarande bara ett aktiekapital på 50.000 kronor, det vill säga det lägsta möjliga beloppet. I den ansökan om lån som lämnades in till Energimyndigheten i november förra året skriver man att man siktar på att anställa 20 personer under första halvåret 2016 och så sent som i mars i år sa Peter Carlsson att ambitionen är att anställa ytterligare 30-35 personer under de kommande 18 månaderna.

80 offentliga miljoner har satsats

Eftersom företaget ännu inte lämnat in någon årsredovisning för 2016 går det inte att få en fullständig bild av vilka finansiärer företaget hittills hittat. Av de uppgifter som går att få fram kan man se att en stor del av pengarna kommer från olika former av offentlig finansiering. Hela 38 miljoner är lån och bidrag från Energimyndigheten, bidrag från Vinnova är 10 miljoner, InnoEnergy, som är en EU-stödd fond 3,5 miljoner euro och Vattenfall 5 miljoner. Tillsammans blir detta omkring 80 miljoner kronor i projektet.

Företaget vill inte lämna ut några uppgifter vare sig om hur mycket ägarna själva satsat eller vilka belopp andra privata finansiärer satsat. Man hänvisar via mejl till den uppgift som finns på hemsidan att Stena är det privata företag som så här långt har satsat.

Men trots att nästan hela arbetet återstår med att hitta investerare som vill satsa de 40 miljarder kronor som fabriken kommer att kosta räknar vd:n med att det kommer att lyckas.

– Senare i höst kommer vi dra igång finansieringen av det första blocket vilket är på åtta gigawattimmar. Då pratar vi om en finansiering av omkring 10-13 miljarder kronor.

Hur mycket pengar har ni själva då?

– I kassan just nu finns kanske 100 miljoner kronor, sa Peter Carlsson.

Erkänner att projektet kan gå åt skogen

Ett mer öppet resonemang om förutsättningarna har Jonas Lundström. Han är tidigare personaldirektör och vice vd för Northland Resources, gruvbolaget som genomförde en investering som var en femtedel så stor i en järnmalmsgruva utanför Pajala för några år sedan.

Du var med och rodde hem 8 miljarder i Northland. Går det få ihop 40 miljarder i dag?

– Är det så att världen kommer att behöva mer batterier? Om svaret på den frågan är ja, om du då har ett bra team så nog är det möjligt. Jag tror att man går miste om väldigt mycket genom att inte försöka.

Men det kan gå åt skogen också?

– Ja så är det med all utveckling. Tekniken gör ett annat språng, tar en helt annat väg. Berättelsen om världens bästa skrivmaskiner finns ju förstås alltid säger Jonas Lundström.

Tror på projektet

Av företagets ansökningar om stöd hos olika myndigheter framgår att det handlar om ett mycket komplicerat projekt. Försörjningen med råvaror och elektricitet måste fungera. En stor personalstyrka med speciella kompetenser ska skolas in och kontrakt med köpare måste tecknas. Att detta innebär att riskerna är stora framgår av Energimyndighetens beslut om att stötta projektet.

Men VD:n svävar inte på målet när det gäller projektets framtid.

– Vi hoppas kunna sätta spaden i marken nästa sommar och ha produktionsstart i slutet av 2020.