Jenny • Än inne på min tredje vecka med distansundervisning. Längtar verkligen tillbaka, kommer hinna få 22 dagar med min klass innan vi går ut 9an. Hade gärna varit på plats så att man hade kunnat få den sista tiden med varandra på plats och inte genom skärmar. Lider verkligen med alla som går Gymnasiet som haft distans i över ett år. Jag hoppas att till hösten så har det blivit bättre och att alla slipper distansen.

Under distansen så märker jag att jag direkt tappar energin till att göra saker och isolerar mig, har inte träffat en ända människa förutom mamma sen vi fick distans. Det sliter mycket på min och mammas relation och även på mig att inte ha någon att prata ( passade på att ha sönder min telefon såhär mitt under distansen). Väldigt tyst och tråkigt.

Leila • Det är sorgligt att läsa om alla som verkar isolera sig totalt. Och mår dåligt av det. Människan är ju en social varelse för det mesta.
Varför inte ta egna initiativ och var uppfinningsrik? Skyll inte er overksamhet och självisolering på andra.
Kanske är vi för fostrade i att göra aktiviteter andra ordnar åt oss.?
Använd istället tiden till att utvecklas. Det är bättre tror jag än att sitta inlåsta och tycka synd om oss själva.
Bara för att man ska hålla avstånd behöver vi inte isolera oss även om det är vad Tegnell predikat.
Isolering är inte bra och behövs inte annat än om du är sjuk.
Rör på er.
Spela Boule med någon ute i friska luften. Drick en kaffe på var sin ände av parkbänken. Ta en promenad med grannen på var sida om gångbanan.
Hälsa på folk du möter bara för att... le mot någon du mötet.
Ha munskydd om du är rädd smitta ute så känns det kanske bättre.
Sluta inte leva.
Låt inte covid styra livet.
Skriv ner allt positivt och allt negativt och fundera ärligt över vad du själv kan göra för att du ska få färre negativa saker på listan.

Du kan göra mycket om viljan finns. Behöver du pepp till att komma igång. Prata med andra människor.
Jag tror vi kan göra mycket själva. Helt säkert!

60+ • Håller helt med Nora fast jag är äldre.
Man kan inte leva så isolerad och bara må sämre både psykiskt och fysiskt varje dag.
Gick också på gym förut och slutade pga smittorisk. Har nu blivit så mycket sämre att man bara tycker livet är kasst.
Sitter bara hemma.

Fläskpalt • Jag mår alltid skit, så det är inte så stor skillnad.

Lisa • Våra barn har klarat det bra men de är less på covid helt klart.
Jag går promenader med min gamla mamma 90plus. Träffar henne regelbundet på avstånd. Vi är de enda hon träffar så det är bara ett måste. Vi behöver varandra vi människor.
Mitt tips på vad som funkat bra.. Isolera er inte totalt. Ut och gå. Rörelse ger frihet, nya hjärnceller. Du behåller kondition och håller dig friskare och gladare. Träffa folk ute på avstånd. Fika tillsammans. Bara njut av att se varandra. Vi har låtit barnen träffa sina klasskompisar så länge alla är symtomfria. Vågar du inte träffa folk. Gå ändå så att du ser andra människor. Kan dela ett leende eller en blick.
Ät sunt. Sov ordentliga nätter. Slösa inte bort tiden på Internet. Ring en vän nu och då. Har du ingen vän ring någon kyrka.
Läs en rolig bok och skratta. Se en rolig film. Att le och skratta är läkande.
Tänk positivt! Läs en sorglig bok och gråt ut. Eller se en sorglig film. Ibland måste sorg och ledsamhet få komma ut.
Är det kris ring 1177 och hör vart du kan vända dig.

anna • mår dålight är bara hemma men försöker att göra saker hemma lyssna på bok läsa reseböcker om sverige och planera resor i både sverige och utomlands
och har blivit inresserad av friluftsliv och planerar vandringar

Antika Mormor 👵🏻 • Jag 76 år har skaffat mig Wi-Fi kul 🤩 nu blir det nästa steg måste ha Bank Id. Det sista påtvingat kommer fortfarande använda kontanter 👀👀👀

Nora • Har mest varit förbannat och ledsen. Känt mig isolerad, instängd och det tar aldrig slut! Vi unga som på sin höjd får kraftigare förkylningssymtom blir inlåsta i våra hem som om vi vore brottslingar! Får onda blickar av handlande tanter och gubbar (som aldrig går ensamma, förresten!) när jag tar en kopp kaffe med en kompis. Det tillfället finns kanske en gång/månad. Bor utanför en större stad och här finns inga privata aktörer som tillhandahåller gym och simhall så min träning har stannat av helt sedan i höstas och ingen ljusning i sikte.
Man har pratat om att äldre har diskriminerats - på vilket sätt? Lättnader sedan i somras, möjlighet att träffas, förtur till vaccin... Vi gymnasieungdomar då?! Distansundervisning, inga fester, handla ensamt, helst på webben. Vi har förväntats bära alla andras möjligheter att röra sig fritt i samhället, vår utbildning tar stryk, många som tränade nästan dagligen som jag mår fysiskt sämre. Vi sitter ensamma på vår kammare och alla tror att vi klarar att leva i en värld där skärmen ersätter till 100 % sällskap och samhörighet. Det gör den inte - våra äldre har sagt det, varför tror alla att det är annorlunda för oss unga? Vi är beroende av våra vänner, vi är på väg att hitta och skapa oss själva - det gör vi inte instängda som kaniner i en bur! Ensamheten och att vara sysslolös gör att man har tid över att grubbla, en del av mina kompisar har hem där det inte går till så snällt. Jag kollade upp vad depression är: man gör inte längre det man tycker om, man isolerar sig, man börjar sova sämre, man grubblar och klankar ner på sig sig: det är ditt fel, du har gjort fel, du är värdelös, du har ingen kontroll, det kommer aldrig att bli bättre. Det här har regeringen, FHM och regionerna gjort med oss ungar sedan mars/april 2020! Jag bryr mig inte om att "lock-down" barn mår sämre - Sveriges ungdomar mådde redan risigt innan covid dök upp och att vi nu av staten har skickats in i ett permanent depressionsläge gör inte saken bättre.

Havrefras • Jag tycker hemarbete är underbart, lugn och ro när man slipper färdtid till och från arbete. Även mer produktiv pga att inte bli störd i tid och otid som sker i öppna kontorslandskap. Mitt tips för den ensamme är att inte underskatta promenader, man mår bra av att komma ut i friska luften ibland.