Lisa • Med min första graviditet blev jag mer eller mindre sängliggande pga av illamående fram till förlossning. Självklart inte bra för kroppen men jag gick ner 9 kg första halvan av graviditeten. Lätt att säga att man ska motionera o inte äta mediciner för den som mår bra. För oss som drabbas av illamående (då menar jag inte lite morgonillamående) eller bäckenbesvär är graviditeten en pina. Enda orsaken att man står ut är att man vet att det går över runt vecka 40. Grattis till alla som mår/mått bra o till alla som mår eller mått pyton; Håll ut!

Anna • Var VÄLDIGT vältränad och tränade minst 5 dagar i veckan innan graviditeten och ville inget hellre än att fortsätta med anpassad träning under graviditeten. Tyvärr dök foglossningen upp tidigt och när man knappt kan gå (fick hanka mig fram på kryckor) och inte sova pga smärtan är det svårt att hålla igång. Mådde otroligt dåligt psykiskt av att inte kunna träna och det har tagit mig flera år att bygga upp kroppen igen efter förlossningen. När jag smått desperat bad vården om hjälp fick jag rådet att äta smärtstillande och vila. Jag blev till och med avrådd från att träna! En barnmorska sa till mig att akupunktur och sjukgymnastik i varmt vatten haft bra effekt tidigare för de med foglossning, men att man slutat med allt sådant pga besparingskrav... Var sjukskriven större delen av graviditeten. Det enda som fungerade i träningsväg var simning utan bentag i varm bassäng, men hade svårt att ta mig dit för gjorde till och med ont att köra bil. För av få gravida att röra på sig mer kanske man ska satsa mer på forskning om graviditetskomplikationer, sjukgymnastik, akupunktur osv än att skuldbelägga gravida kvinnor. Tror de flesta VILL röra på sig, men inte alla som kan av olika skäl! Tycker att det är skamligt att de som råkar ut för foglossning bara får höra att det "kan bli så", "är normalt" och att det inte finns någonting att göra.

Anna • Har alltid tränat mkt. Dock har jag drabbats av komplikationer av olika slag under min tre graviditeter så jag har inte kunnat träna lika mkt och tungt som i vanliga fall. Men under alla graviditeter har jag promenerat i rask takt i minst 1 timme varje dag. Sen har jag simmat 1 km/ 3 ggr i veckan fram till v.38. Efter barnen fötts har jag fortsatt med mina promenader varje dag, fast nu med barnvagn.

Julia • Har haft två bra graviditeter och tränat fram till förlossning. Anpassad såklart men otroligt härligt att klara av att träna så som det blev. Blev mer stillasittande efter däremot.

Theresia • Har cyklat till och från jobbet under båda mina graviditeter, kanske 15 min enkel väg. Med första var jag så trött att det inte blev mycket mer än det, kanske några enstaka turer till gymmet i mitten när värsta tröttheten släppt och innan jag blev för stor. Med andra försökte jag få till 30 minuter rörelse varje dag enligt allmänna rekommendationer, vilket ofta uppnåddes av transport till jobbet inkl omväg via föris. Försökte ta en kortare kvällspromenad under de ljusa månaderna när tiden och orken fanns. Så mycket pulshöjande fanns det dock inte energi till, särskilt inte när jag fick lite foglossning. Men bestämde mig för att vara nöjd de kvällar det blev 30 min lugn promenad och när det inte blev av var det okej ändå. Sen kanske det inte är dem som tränar mycket innan graviditeten som behöver ta åt sig mest av denna studie utan dem som satt väldigt mycket still även innan och blir än mer stilla inom graviditet. (Men gravida blir ju ofta slagträn i arbetet för allmänt bättre folkhälsa också).

Elina • ”Graviditet är ingen sjukdom” -nej visst, men många får så pass svåra besvär som gör det svårt att klara vardagen! Min första graviditet: rejäl bäckenledssmärta från ca v 18, sedan smärtsamma förvärkar from v 25 så jag varken fick eller kunde träna mer än långsamma promenader. Andra graviditet: kräktes hela graviditeten, rasade i vikt under första trimestern, återigen bäckenledssmärta och smärtsamma förverkar men from v 15. Det var som att ha influensa i 40 veckor samtidigt som jag skulle orka jobba och ta hand om en 1,5-åring!

Emma • Håll tyst Christina, med ditt skammande och uppskrämmande. Det var sådant som du skriver som fick mig att må psykiskt dåligt under min första graviditet. Vem är du att säga att man ska undvika receptbelagda mediciner! Jag blir så förbannat provocerad. Spydde som en gris, var tvungen att käka medicin, läste sådant som du precis skrev nedan och trodde att jag skulle döda mitt ofödda barn. Skäms!

nisse • Hela samhället rör sig mindre och tränar mindre. Självklart blir det samma för gravid.

Caisa • Med första barnet gick jag på vattengympa, cyklade och promenerade mycket. Andra barnet promenerade och cyklade jag tills jag fick för mycket foglossningssmärtor för det. Tredje graviditeten hade jag fysiskt arbete första och andra trimestern, och promenerade sedan så mycket foglossningen tillät. Sista veckorna var det isgata ute, så då blev det inte så mycket promenader dock.