Nionde mars 2020 konstaterades de första fallen av covid-19 i Västerbotten. Enligt smittskyddslagen är regionerna ansvariga för smittspårning och testning. I Västerbotten valde man tidigt att testa vårdpersonal och anställda ute i kommunerna och skrev snabbt avtal med FOI, försvarets forskningsinstituts labb.

Men om privatpersoner misstänkte att de smittats fick de vända sig till en hälsocentral som kunde ordinera provtagning. Det dröjde fyra månader innan en bred provtagning med självtest kom igång i regionen.

”Labbkapacitet räckte inte”

I april fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag av regeringen att utöka testningen till att även gälla allmänheten. Och först då kom arbetet i regionen igång för att förbereda för bred testning av allmänheten.

Folkhälsomyndigheten gjorde en inventering av labbkapaciteten och påbörjade en upphandling av externa labb.

– Vi insåg snabbt att vår egen labbkapacitet inte räckte för att testa allmänheten så vi anslöt oss till ett av de labben som de upphandlat, säger Gunilla Persson.

”Hade inte koll på smittspridningen”

Även digitala tjänster för att leverera provsvar, samt tekniska lösningar för att få in provsvaret i journalen behövde upphandlas för att provtagningen skulle fungera.

– Allt detta behövdes för att proverna skulle kunna registreras utan att vården drabbades, för vården var tungt belastad så man ville inte att vården skulle behöva provta allmänhet med milda symptom, säger Gunilla Persson.

Varför inte?

– För då hade de som behövde vård inte kunnat få den hjälp de behövde för hälsocentralerna hade varit upptagna med att testa personer med milda symptom, det hade inneburit en felprioritering av vården.

Senare än Västra Götaland

Västerbotten hade Västra Götalandsregionen som förebild för testning av allmänhet. Men trots att man använde samma externa labb och samma digitala tjänster kom provtagningen i Västerbotten igång fem veckor senare än i Västra Götaland.

Hör varför och om man hade kunnat komma igång tidigare i Västerbotten, i klippet.