Deras pappa hade haft cancer, var hjärtopererad och sedan tre år tillbaka var han även dement. Men han kunde gå och äta själv, så länge maten finfördelades. Hans fru hade tagit hand om honom i parets gemensamma hem, men då det till slut blev för tungt så bestämde familjen tillsammans att Martin skulle flytta in på ett äldreboende.

– Vi var så glada då pappa fick en plats på Höjdens äldreboende då vi hade hört att det skulle vara så bra där. Men i efterhand känns det som att vi skickade honom rakt till svältdöden, säger Nina.

LÄS MER: Socialnämnden förnekade att någon anhörig hört av sig

Hennes syster Iris följde med deras pappa då han flyttade in på Höjdens äldreboende. Hon berättar hur han var glad på vägen dit och läste högt vad det stod på varenda vägskylt de körde förbi. När de kom till boendet och hade hälsat på personalen åt de tårta som Iris hade med sig tillsammans med personal och övriga boende. När det sedan var dags för Iris att åka hem la sig Martin för att sova.

– Det var sista gången jag pratade med min pappa. Jag lämnade honom i ett bra skick och det kändes skönt att veta att han skulle få vara trygg och ha det bra. Men nästa gång jag träffade honom var på sjukhuset och då var han döende. Avmagrad till nästan oigenkännlighet.

LÄS MER: Därför la polisen ner utredningen

Bara någon dag efter att han flyttat in på boendet i augusti 2016 märkte döttrarna och deras mamma hur han blev förändrad och började magra. De fick veta att dementa människor som flyttas kan bli deprimerade och tappa aptiten. Därför ordinerades näringsdryck av vikarierande sjuksköterska för att han skulle få i sig den näring han behövde.

– Varenda gång jag eller min syster pratade med någon ur personalen så påtalade vi att vår pappa behövde erbjudas dryck då han sällan själv, på grund av demensen, kom ihåg att han behövde dricka och han haft återkommande problem med urinvägsinfektion, säger Iris.

Martins fru grät hysteriskt

Trots att det i journaler fyllts i att Martin fått näringsdryck två gånger är döttrarna tveksamma till det då ingen signerad lista finns att tillgå.

– Han gick snabbt ner flera kilon och det syntes hur han blev magrare och fick en gråare ansiktsfärg. Men på boendet kunde man aldrig säga hur många kilon han gått ner då de glömde bort att väga honom när han flyttade in på boendet, säger dottern Nina och fortsätter:

– När mamma hade hälsat på honom då han bott där i elva dagar ringde hon sedan till mig och grät hysteriskt. Hon tyckte att de hade förstört honom på boendet. När hon pratade med en i personalen om det så hade de svarat att pappa hade sovit i 20 timmar och inte orkade äta.

LÄS MER: Ny chef anmälde brister omgående

Nina lovade sin mamma att hon skulle åka till boendet för att prata med personalen om Martins hälsotillstånd. Men när hon kom dit dagen därpå hade en olycka inträffat. En i personalen hittade Martin liggande på golvet mellan sängen och dörren och han klagade på höftsmärta, men personalen gjorde bedömningen att inget verkade brutet.

– Pappa var alldeles grå i ansiktet och avmagrad, han såg helt uttorkad ut och hade ojämna hjärtslag. Pappa hade en inopererad titanklaff som gjorde att hans hjärtslag alltid hördes mycket tydligt. Jag sa att han behövde få dropp, men sköterskorna sa att en läkare behövde avgöra det, säger Nina.

Sjuksköterskorna tog kontakt med en läkare på vårdcentralen som över telefon gjorde bedömningen att Martin inte behövde uppsöka sjukvård. Men det accepterade inte dottern Nina.

– Pappa åt dessutom den blodförtunnande medicinen Waran efter en tidigare hjärtoperation, vilket gör att man efter ett fall måste undersökas och se så att man inte fått någon inre blödning. Men vi vet inte om sköterskorna överhuvudtaget talade om för läkaren att han åt Waran.

När han kom till sjukhuset var det försent

Det slutade med att Nina själv fick ringa till ambulansen från äldreboendet. När de kom fram till lasarettet gjorde akutläkaren bedömningen att Nina hade agerat på rätt sätt, men att det tyvärr var för sent. Martin lades in på avdelningen för vård i livets slutskede.

– Vi visste ju redan innan att han var gammal, hade flera sjukdomar och inte hade så länge kvar. Men åtminstone ett halvår, kanske ett år eller i allra bästa fall två år kvar att leva. Mamma lyckades hålla honom i liv i tre år efter att han blivit dement, på äldreboendet lyckades de inte ens i tolv dagar, säger Nina som är starkt kritisk mot Höjdens äldreboende.

Enligt döttrarna piggnade Martin till efter att han fått dropp och blev piggare i några dagar. Nina berättar hur hon körde runt sin pappa i rullstolen i sjukhuskorridorerna och hur han vinkade och skojade med sjuksköterskorna.

Men han hade fått sådana skador att anhöriga tillsammans med läkare tvingades ta beslut att ta bort det livsuppehållande droppet och sju dagar senare dog Martin.

Vägde 45 kilo vid sin död

Döttrarna polisanmälde äldreboendet för vållande till annans död bara några dagar efter att deras far dött, men ärendet lades ner med hänvisning till att det var ett vårdärende.

En lex Sarah-anmälan om bristande omsorg gjordes på systrarnas begäran, och den rättsmedicinska obduktionen som gjordes efter Martins död visade att han till sina 167 centimeter vägde 45 kilo, hans buk var insjunken, nyckelbenen och bröstkorgen syntes direkt under hudytan och att han dog på grund av avmagring i kombination med sjukdom.

– Varje gång vi tänker på vår pappa och besöker hans grav så tänker vi på vilken plågsam och eländig död han fick och vi förstår inte hur någon kan dö av svält i en av Sveriges rikaste kommuner.

Nina, Iris och Martin heter egentligen något annat, men döttrarna har godkänt att bilder på Martin används.