Luftfartsverkets (LFV) är framförallt intresserat av det utrymme som glesbygdskommunerna i norra Sverige kan erbjuda. Under parollen ”Drönare i samhällets tjänst” vill LFV ha tillgång till stora ytor och närhet till bland annat glesbygd och fjällvärld.
— Drönare lämpar sig väldigt bra när det gäller glesbygd. Det är lättare för oss att flyga i norr än att flyga i söder där det finns många städer. Vi har redan projekt på gång med stora drönare och vi hoppas kunna komma igång med testflygningar i Åsele inom ett år, säger Jonas Didoff, projektledare på Luftfartsverket.
Drönare för farliga uppdrag
Den svenskutvecklade drönaren Katla 25 har en räckvidd på upp till 20 mil och kan användas i till exempel fjällräddning eller för godstransport inom sjukvård. Dessa fjärrstyrda drönare kan styras av 4G-signaler eller satelliter och i motsats till de vanliga mindre drönarna får de flygas bortom synhåll för operatören.
— Det fina med den här drönaren är att man vid en nödsituation kan skicka ut den på ett farligt uppdrag även om det är dåligt väder och dimma. Det kan man ju inte göra med en helikopter på samma sätt, säger Jonas Didoff.
I klippet ovan kan du se bilder på drönaren som testas och höra Jonas Didoff om planerna på små passagerarplan mellan till exempel Örnsköldsvik och Umeå.
Elflyg kan hjälpa glesbygd att behålla service
I forskningprojektet EDIS (elflyg och drönare i samhällets tjänst) undersöker Luftfartsverket om drönare och elflyg kan förbättra samhällsservicen i glesbygdsområden. Navet i projektet är Luftfartsverkets nya testanläggning LVF Aviation Research Center (LARC) i Örnsköldsvik. LARC beräknas kosta mellan fem och tio miljoner och utvecklas med stöd av innovationsmyndigheten Vinnova och Trafikverket.