Enligt Patrik Bohman, miljöanalytiker vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är det anmärkningsvärt och tragiskt att kräftpesten nu härjar så långt norrut.

– Vi har sett norra delarna av landet lite som ett skyddsområde för flodkräftan som är vår inhemska art, säger han.

Vanligaste orsaken till utbrott är att någon släppt ut den närbesläktade signalkräftan i ett vatten. Signalkräftan är planterad och klassas som en invasiv art som bär pesten som dödar flodkräftan. Söderöver har minskningen av flodkräftan varit tydlig länge.

– Totalt i Sverige har vi mellan 600 och 800 bestånd av flodkräfta kvar medan vi har ungefär 10 000 bestånd av signalkräfta.

Pestsmittan sträcker sig från magasinet i Rengården till havet

Men den som tror att signalkräftan kan ersätta flodkräftan får tänka om. Forskare vid Lunds universitet har nämligen kommit fram till att signalkräftorna har svårare att klara sig i norra Sverige.

– Om man sätter ut signalkräfta illegalt i norra Sverige i förhoppning om att få jättemycket kräftor så kan jag säga att så blir det inte, det är snarare tvärtom, säger Patrik Bohman.

I Skellefteälven är det området från magasinet i Rengård och ner till havet som är klassat som pestsmittat. Senaste provfisket med efterföljande analyser tyder hittills på att själva magasinet och området ovanför ännu är fritt från kräftpest.

– Falkträsket och Klintforsån verkar också ha klarat sig än så länge, berättar fiskerikonsulent Tony Söderlund.

Han och kollegornas uppgift nu är att försöka stoppa utbrottet.

Teoretiskt räcker det med bara några droppar vatten med svampsporer för att sprida smitta.

– Det är verkligen viktigt att man inte ens flyttar en baddräkt mellan olika vatten innan man desinficerat den.