Josef Fahlén vid Umeå universitet har bland annat studerat styrelsers sammansättning i idrotts-Sverige. Han konstaterar att ganska många är villiga att engagera sig, men då gärna nära sitt barn, som tränare eller ledare. Uppdragen i styrelsen är mer skrämmande av flera orsaker.

– Dels tror jag att det är ansvarsfrågan. Många verksamheter omsätter mycket pengar och har juridiskt ansvar på många sätt och sådant kan man ju vara ängslig för, säger han.

Föreningar har hittat lösningar

Genom forskning har Josef Fahlén sett många olika lösningar på detta problem. En del löser styrelseuppdragen med ”tvång”, där lagen får turas om att ta styrelseuppdrag, precis som man turas om med bullbak eller fikaförsäljning. Andra föreningar försöker göra styrelseuppdragen mer attraktiva.

– Man förkortar mandatperioderna för att långa uppdrag kan vara skrämmande, eller avdelar det i tydligare uppdrag, säger Josef Fahlén.

Josef Fahlén menar att idrottsföreningarna måste hänga med i den individualistiska samhällsutvecklingen.

– Den går emot hur vi sett på idrott i Sverige, men det betyder inte att det vi hade ska gälla för evigt eller ens var särskilt bra. Utan ett Sverige som ska hänga med och kanske leda utvecklingen måste ta nya grepp och vara lyhörd för förändringar, säger Josef Fahlén.

Är idrottsrörelsen som vi känner den hotad?

– Nej, jag tror att det är cirkulära utvecklingstrender, det är ingen rak linje. Det måste bli riktigt dåligt för att vi ska förstå vad som krävs för att det ska funka, säger Josef Fahlén.