Utanför butiksdörrarna i Lycksele sitter hon och tigger – 29-åriga Mirela Stefanache från Rumänien.

– Idag gick det tungt. Bara småpengar i glaset, säger Mirela efter en gråkall dag utanför Dollarstore.

Två medaljer i VM

Men Mirela har också en annan förmåga. I kampsporten Qwan ki do är hon av internationell klass. Sporten existerar knappt i Sverige, men är stor i den franskspråkiga delen av världen. Vid VM i Marocko 2011 hamnade Mirela på prispallen – två gånger om.

– Jag är duktig. Kanske finns det i blodet, pappa var kanske duktig på att fajtas. Men jag vet inte, konstaterar Mirela med ett snett leende.

Lämnades på barnhem

Mirela övergavs av sina föräldrar och hamnade på ett av Ceausescuregimens ökända barnhem, där hon blev kvar under hela sin barndom.

– Vi fick mycket stryk. Saknade en familj. Ett barnhemsbarn är stämplat för livet, konstaterar Mirela, som efter de 18 åren på barnhemmet fick jobb på en skofabrik. 

Karaten en ljuspunkt i tillvaron

Utan familj och släktingar ser Mirela idag ingen framtid i sitt hemland. Att överleva som tiggare i Lycksele är heller ingen tillvaro som hon är stolt över. Hon bor inhyst i en husvagn och kan i bästa fall tigga ihop ett par hundra krornor på en dag.

Men träningskvällarna med karateklubben i Lycksele har blivit en strimma av ljus i mörkret.

– Jag trivs här, och gör mitt bästa för att lära mig den nya tekniken, som är annorlunda än i qwan ki do, säger Mirela Stefanache.

Förstärker karateklubben

Stefan Hällsten är huvudtränare i Lycksele karateklubb.

– Mirela har talang och stor potential att lära sig karate. Hon kan bli en förstärkning för klubben. Vi hoppas på det. Och vi försöker hjälpa henne så mycket som möjligt. Kyrkan har gett henne träningskläder och vi tänker prata med kommunen som kan stötta henne. Vi har inte resurser för att hjälpa, men med våra kontakter kan vi bidra.

Men när träningspasset är över är Mirela tillbaka i husvagnen och morgonen efter, på tiggarkudden.

– Vad ska jag göra? Jag måste få ihop till mat och hyran i husvagnen. Jag önskar inget hellre än att få erbjudande om ett arbete här i Sverige, säger Mirela.

Hoppas på ny tillvaro

Men medborgare från ett annat EU-land omfattas inte av den svenska välfärdens skyddsnät. Så Mirelas hopp står närmast till en familj och nyvunna vänner hon lärt känna under höstmånaderna i Lycksele – däribland karateklubben.

– Jag vill fortsätta med karate och jag vill starta ett nytt liv i Sverige där jag kan försörja mej på ett arbete och få någonstans att bo. Jag har ett hopp, tack vare det stöd jag får av vännerna och familjen här. För första gången i mitt liv finns några människor som jag får kalla mamma och pappa.