Var det ens möjligt med lesbisk kärlek i den miljön? På den tiden? Ja, i alla fall enligt koreografen Malin Hellqvist Sellén.
Historien om de två kvinnliga evangelisterna berättas innanför en cirkel av 37 stolar. Två stolar för skådespelarna Meliz Karlge och Lotti Törnros och de övriga för publiken.
Idén till föreställningen dök upp när Malin, som också står för manus och regi, hittade ett gammalt fotografi på två missionärer hos några släktingar.
– Det väckte en massa tankar hos mig. En nyfikenhet men också en krock. Var det möjligt att vara lesbisk missionär i Västerbotten i början av 1900-talet? Det var där min lust att dyka ner i det här ämnet föddes, säger Malin Hellkvist Sellén, regissör och upphovskvinna till berättarföreställningen Missionären.
Erbjöd attraktiv plats för kvinnor
Missionären spelas på Kvinnohistoriskt museum i Umeå. Både pjäsen och scenen känns intim.
Föreställningen bygger delvis på intervjuer med släktingar till missionärer. Under sin research inför skrivandet upptäckte Malin att frikyrkorna i början av 1900-talet paradoxalt nog erbjöd en fristad för många kvinnor.
– Det väckelsen och de nya samfunden vid den här tiden erbjöd var ändå en plats som kvinnor inte hade någon annanstans i samhället, och det var en attraktiv plats för många kvinnor, menar Malin Hellkvist Sellén.